Njet

Lyssnar på min playlist som heter Meanwhile In Russia som är ungefär som om Absolute Summer Hits 2003 skulle vara en parodi på sig själv fast på ryska. Samtidigt försöker jag koda nya bloggen i CSS och inser att det är ganska enkelt när man väl kommer in i det. Inser också hur ful denhär bloggen är, den är liksom så ful att den blir snygg. Kanske inte. Men lite som hipster, osmakligt med mening.

Var

Inte

Ute

Igår

Så fem dagar kvar på min korta karriär i IT-braschen. Har i alla fall fått med mig lite terminologi, kul dessutom att göra lite utveckling själv trots att det mest bli paint. Fast i kortare intervaller, med aningen mer insikt i att jag eventuellt själv lider av en bokstavskombination.



Njet
Sa den trötta tanten bakom disken
Vi serverar inte vin
Ökar varken inflationsrisken
Eller empatin

[Ja sen får det nog inte skrivas fler sånahär satiriska kortisar. Kanske blir utskälld av nån statsman eller något. Kanske om man lägger till en liten not om att jag inte menar något illa mer än att belysa verkligheten]

Dating Moscow

Jahapapp.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag kommer att ha världens spretigaste LinkedIn-profil

Night Club Management
Real Estate Management
Business Administration
Knowledge Management
Executive Search
Information Technology
Och nu även Retail Management

Den röda tråden är management, fast mest tack vare titelinflationen på Linkan

Det blir alltså Moskva och modebranschen på obestämd tid. Ibland undrar jag hur jag förtjänar allt som händer mig. TACK du något out there! Får nästan dåligt samvete över att vara ateist. men jag fortsätter att vara fjortisglad och andas lycka/kärlek/allmänt välbefinnande över min existensens.


Jo! En liten heads up är att jag kommer att starta en ny blogg om livet i Moskva. Strategin är ännu under knåpning men säkert är att det kommer vara mer uttalsvänligt, uppdateras regelbundet samt innehålla bilder. Vad gäller sarkasmen vetijagfan hur jag ska göra. Kan bli svårt när man har Sarkasm-tourettes


Tilthen


En nykter markisfestival
Under nederbörd
I mikroporöst material
Med lila och turkosa plastkassar
Och ett telepatiskt
Samarbetsavtal

Lycka på recept. OBS! Endast för receptslavar

Skavsta Airport kan vara en odefinierad öststatsfläck med en touch av depression och laminerade WordArt-lappar, mitt i den svenska skogen. Känns nästan som att vara hemma! Hör liksom till resan till Riga. Ändå kostar en "caesarsallad" 149 kr, gjord på klonad kyckling, friterad i bensin och pommeskrydda. En riktigt schleten själ kom dessutom efter ett tag ut från köket, ställde sig bredvid mig och hällde prefabricerade krutonger på min sallad utan att säga ett ord. Det var ju snällt, tänkte jag.

Dock en sak jag tänkt på som är jobbig - att läsa böcker vars omslag man inte gärna vill blotta offentligt. Varför finns inte random bokfodral? Typ som ett ipadfodral fast för böcker. Vet att det finns men tänker mig justerbara så att man kan använda samma fodral till olika böcker men olika storlek. Dels om man inte vill visa sitt pinsamma omslag och dels för att skydda originalomslaget från yttre påfrestningar man riskerar att utsätta boken för på resande fot. Dethära var ju en ytterligare såndär klassisk affärsidéfödelse, kanske får undersöka efterfrågan. Aningen bakåtsträvande att satsa på komponenter för old-school-böcker, men de lär väl hänga med ett tag iaf. Hursomhaver. Det var inte alls det jag ville säga. Grejen är att mitt bokomslag tillochmed är för pinsamt för Skavsta Airport, trots att det enda jag hör överallt är da-da-njet. Jag försöker dölja det genom att låta boken vara helt vertikal med golvet vilket ser så sjukt onaturligt ut och alla förstår att jag egentligen döljer ett pinsamt omslag.

Boken heter nämligen "Stop Living In This Land. Go To The Everlasting World Of Happiness. Live There For Ever". Tjena liksom. Den är dessutom helt vit vilket får texten att verkligen lysa upp sin närvaro.

Grejen är att den inte är så hemsk som den heter. Det är en snubbe vid namn Woo Myung som återger sin syn på typ nirvana. Han förkastar religioner, yoga och allt sånt själsligt och försöker förklara meningen med livet ur ett ganska kliniskt perspektiv. Lite som Skavsta.

På tal om yoga. Det är ju något jag brukar göra och tycker att fler borde ansluta sig till. Problemet är att musiken som man generellt utövar det till alltid är så jäkla pussinuttig. Det är någon form av comforting sounds som explicit förmedlar någon form av tröst och omfamning. I stil med "det är ok att vara som du är... ägna en stund åt dig själv, det förtjänar du... kom så tar jag hand om dig... såja", janifattar. Men om jag inte behöver tröstas? Om jag mår helt fabulous och bara vill yoga lite? Måste jag då behandlas som nåt jäkla offer?

Därför har jag börjat med en mer modern version av yoga där samma övningar och flöde genomförs till random musik från min Spotifyplaylist. Det är mycket mer utvecklande, utmanande och upplyftande att bara infinna sig i en shufflad playlist utan någon som helst aning om vilken låt som kommer härnäst. Det tvingar en att vara öppen inför ALLT, gilla läget, finna "chi" oavsett hur det låter och hitta kärnan i varje låt. Igår, till exempel, bestod min yogasession av följande:

 - Girls - Death In Vegas
 - Fruängen - Aleks
 - SpongeBob & Patrick Confront The Psychic Wall of Energy - The Flamign Lips
 - How Long, Tensnake Late Night Dub - Sugardaddy
 - Sever - Iamamiwhoami
 - Beautiful Life - Gui Boratto

Till meditationsstunden spelades:

 - Peace Sells (2004 remastered) - Megadeth
 - Hood - Perfume Genius
 - Equinox (Henrik Schwarz Remix) - Code 718


Hur sjukt det än låter så fick jag en high on life trip till SpongeBob. Vetinte vaför med den tar verkligen bort alla imperfekt, pluskvamperfekt och futurum, kvar lämnas endast presens vilket ju är poängen med dihele. (Kanske för att det är just SpongeBob haha, liksom chockeffekten tvingar en till nuet)

Om någon känner för att testa bjuder jag på min playlist:
Fika med taggtråd

Måste dock klicka i shuffle!

Män alltså

Jamen tjeeejna-tjenja

tjinx

and stuff

Det där tjeeejna kommer från Partaj som i sig är en ganska trist humorunderhållning men där det finns ett återkommande inslag från Café Bärs som bara dödar. Tycker man springer på dessa tjenare allt för ofta i verkligheten alltså.

http://www.youtube.com/watch?v=91_nzpFV7eA

På tal om såna tjejnare, är det helt kört för all framtid att skaffa killkompisar? Menar man har ju en hel drös från gymnasiet och universitetstiden, då var det tydligen ok att ha socialt och icke-sexuellt utbyte med motsatt kön, men nu helt plötsligt är man naiv och lite vrickad om man tror att man kan inleda ett vänskapsförhållande. Dels att det tydligen är en oskriven regel att ALLA män vill ligga med en och att de på intet sätt finner ens intellekt, humor, argumentation och allmänna sällskap tillräckligt för ett vänskapligt syfte. Dels ska man tydligen ändå "låtsas" som att man är pals tills man får ett oannonserat sugmärke på olämplig kroppsdel (<-- bara elaborerar, försvenskat engelskt ord, I know, men gillar't).

Faktum är att jag blev bjuden på en vänskaplig middag hos en sån där tjejnare. Var tillochmed noga med att poängtera att detta är ingen dejt, just casual hanging, right? Fick det bekräftat och dokumenterat i form av ett short message service och tänkte att nu kan det fan inte bli mer tydligt. Köper en flarra riktigt najs rödtjut, sätter på mig så odejtiga kläder som möjligt och knatar dit. Får en halvkrasslig middag som skär sig aningen med mitt fina vin, men wtf tänker jag, vi är ju bara pals. Har en del intressanta diskussioner om politik, meningen med livet, ex, karriär och allt sånt man måste avverka, klockan blir mycket och jag meddelar att jag strax tänker bege mig hemåt. DÅ flygs det fram och jag är med om något slags tvångelförsök som jag fort försöker avstyra. Väldigt förvånad hänvisar jag till smset, stämningen och kroppsspråket, att jag inte förstår hur det kan ha misstolkats? Jag får århundradets utskällning, får veta att jag borde vara tacksam över att jag ens fick komma dit och äta mat, för normalt görs detta endast för supermodeller. Jag får också veta att jag har fin gump men att jag inte är supermodellsnygg. Slutligen får jag veta att jag ovan på allt detta även har små bröst. 

Jag tackade för informationen, tog min vinflaska och gick därifrån i ett frenetiskt skratt

Som den väluppfostrade flicka jag en gång var tänkt att bli så slängde jag iväg ett tack-för-middagen-sms dagen efter. Ja sådär som man gör 

Tack för maten

Den var go

Men under bordet

Fanns en rosa ko

Trist att slutet blev så tvärt

Missade att fokus var min stjärt

Fick ingen respons på detdära

Urkande

Såatteee ja

no commentz


Beskriver känslan med hjälp av min stortå
Den är blålila, har halvlossnat nagellack och sticker fram genom hålet i strumpan
Detta är applicerbart på det mesta just nu. Sa jag att även andra tån fått samma öde?

Snart blire B&J, Pepsi Max och nya strumpor. Cuz Im a survivor liksom

Funtar på vit månad. Men det vore to wild.



Urkande blåste andedräkten bort min typ värdighet
Kanske borde gå och tatuera in en skriftlig ansökan i svanken


Drunknar i oktober
Igen

Holknekt & sånt

Per Holknekt höll föreläsning på konferensen

Det
Var
Magiskt


Jag producerade kanske fem liter tårar under den 1,5 h långa sessionen
Var så mottaglig för allt han sa, det var som om han sammanfattade hela mänsklighetens disfunktionalitet med  sig själv som förebild. Viba klickade. Fast han vet inte om det. Han hade alla klickattributen som man ska ha enligt Brafman-bröderna, speciellt sårbarheten som liksom klädde av en och spred bokstavligt påtaglig energi i salen. Såg tillochmed till att fånga lite energi i en förbrukad slevenpåse. Det var helt i enighet med min livsfilosofi, att vara lycklig och euforisk som ett konstant tillstånd, nirvana, flow, eudaimonism, u name it och på så vis förflytta sitt egofokus på människor i sin närhet istället. Positivt föder positivt and it all comes back to you, oklart när men med all sannolikhet kommer cirkeln att sluta sig enligt boomerangeffekten. Eh flum på mig, men jag tror fan på det. Vad är poängen med att gå runt och negga när man kan vara en glad och nyfiken fjortis för alltid?

Yeah.

Nästa typ djupa grej jag tänker på är dethär med kriminalisering. Follow? Syftar på det att lagligen förbjuda saker som därmed gör nyproduktion av dessa till en kriminell handling och att utövarna av nyproduktionen därmed kallas kriminella. Det blir en helt ny kontext med Ipred-lagen (äre Mac-inspirerat ellår??) när kriminell blir den som odlar ljudböcker i garderoben. Min mentala bild av en ljudboksfantast är liksom mer  lurvig och mjukis. Ska iaf bli spännande att följa utvecklingen.


Uti vår hage .Net


Så till dagens sista tanke: Agil utvecklingsmetod på terapi eller annat mänskligt.
Tror det kan bli en success! Funtar på att låta det bli min nya affärsidé tillochmed.
Scrum-förhållande eller RUP-kbt, fatta så bra och effektivt!
Tänker mig även en integration med Balanced Scorecard för att enkelt konkretisera backlogen, sen kör man sprintar om två veckor och förfinar produktionen mot målet.
Awesomeness!

Ping-Ponging

Tugga tugga tugga till GummiHz


short message services
turned into ping pong
games & shows

and in the end you wonder
still
are you really that alone
figerprinting touch screens
and suddenly unknown





vet inte vad som flugit i mig
med all diktkommunikation
men
det sparar tid och pengar
om man ser det som en kontemplation

I en SJ-kupé bubblar det ibland

Jag ska inte klaga
men
ibland
så är det nästan kittlande hur SJ lyckas

1 klass från GBG - Sthlm innebär 5 h resa med EN stinkande toalett, INGET vatten mer än toavattnet, folk som sitter på ens plats för att SJ glömt att sätta fast Vagn 2 på tåget, folk som lackar för att man följaktligen sitter på någon annans plats, ingen bistro, inget eluttag till dator/mobilladdning, pensionärer som äter/badar i BK-mat, kupé fylld av förmultnad vitlöksandedräkt

Allt detta 24 minuter efter ordinarie tidtabell


Slutligen


Jag kippar efter andan
& knåpar överlevnadsstrategi
Satsa mer på propagandan
När vi ändå lever i autokrati

Jag orkar inte andas
Genom munnen mera
Herr konduktör jag vill köpa lite luft
Om herrn bara kunde kommersialisera
Sin trötta blick & nollförnuft
Kanske borde förtidspensionera
...mera
Sammanfattade hans utandningsluft

Går narcissism att applicera
på en statlig organisation
Vore lätt att diagnostisera
Om inte läkarn själv
Är myndighetsperson

Trist näre händer

Det är fantastiskt att en tredjedel av källorna som länkar hit kommer från en rysk porrsajt med inriktning mot Skandinavien. Jag känner mig på något vis träffad av detta faktum, dels för att jag är ryss, dels för att jag bor i Skandinavien och dels för att jag kanske är lite het då, fast jag har ju inga bilder. Skämtåsido. Men det känns för träffsäkert för att vara ett sammanträffande. Hur jag ska nyttja detta tänkte jag lämna till en eventuell total nedgång i livet. Skönt med back ups!


Så kom dagen dedikerad kallsälj.

Var riktigt längesen jag satt i luren och tvingade möten på stackars, små oskyldiga mellanchefer. Det är verkligen motsatsen till ego boost, att man måste nypa sig själv i armen för att påminnas om att det inte är personligt. Det går liksom sådär när man finner sig själv skämta och hänga kvar med växeln för att de faktiskt är trevliga och odömande. Men sen tog jag tag i läget och vände på den håriga överarmen, baliksom levererade. Det är nog verkligen tipping pointen mellan möjligheternas och de rosa puffkuddarnas värld och världen av kvicksandsliknande ångestmoln.


Två frågor jag inte kunnat sluta tänka på:

1.) Varför ser äggröran ut som att någon har förtuggat den på våra affärshotell?
2.) Varför tar man med sig porslinskoppar och metallskedar som man ihärdigt rör om med i koppen, icke slumpvis nuddande kanterna, oavbrutet i flera minuter på ett tåg klockan 06.24

Vasaru?

Undrar om döv-forskningen hinner ifatt min konsumtion av ashög Deep House i ett par Jays hela dagarna på jobbet. Det vibrerar i hela kraniet när man sätter på Prince of Persia med Sticky K, kliar i trumhinnorna samtidigt som det skapar en form av hjärnmassage psykiskt och fysiskt på samma gång. Blir dessutom lite existentiell motsats till ångest när man lyssnar på Purist - Andhim Remix med Piemont på 01:17. Kände mig som en riktigt belöningsreservtömd och avdankad dekadenssökare när jag lyssnade på den på väg mot ett partnermöte här om dagen. Var som en en sån där munk eller något, att jag välsignade den trötta och bleka tanten i kassan på Pressbyrån, gav henne en komplimang och log, liksom kände mig såjävlaupplyst! Det var som om jag aldrig trodde att jag skulle säga det men Carpe fucking Diem! Fast det gjorde jag givetvis inte

Till något som är ganska ointressant:
På mitt förra jobb slogs alla om bananerna i fruktkorgarna. Folk hamstrade dem till sina cubicals så fort leveransen kom måndag kl 10:00 och onsdag strax innan 11. Sen om de var helt slut för att man kanske var på toa i fem minuter så kunde man gå till en annan våning och plocka med sig en nan. Då blev det kriminalutredningar om hur det blev ojämvikt i fruktkorgarna mellan våningarna.
I IT-branschen kan man hitta likheter. Inte med fruktkorgar då IT-folk på intet vis känner till fenomenet vitaminberikad fröda. Däremot med tangentbord och datormöss. Folk hamstrar alltså datormöss på mitt arbete. Föreslog kontorshund och träffades av 25 pingisbollar två sekunder senare. Har en del subkulturella nyanser att snappa upp här. Sakta men säkert finner jag mig själv diskutera Scrum och Kanban spontant över en öl på fritiden. Reality checkar ibland om jag är en transa i heels och läppstift, men lugnar ner mig när jag hör mig själv nysa likt en kinesisk nakenhund

Jo bara en grej om Linkedin. Tycker att jag har legitimitet att uttala mig om detta då jag arbetat i branschen. Det gäller överproducerade Linkedinprofiler, där folk har kanske femhundra rekommendationer, beskriver i superduperdetalj vad de gjort på sina femtusen jobb, lägger till trettifemti taggar och övertitulerar sig så man blir mörkrädd. Det är så obvious att man söker jobb! Hej jag är asgrym på det jag gör och trivs superduper på mitt arbete så tro inte att du ska ringa och headhunta mig nu bara för att jag har sålt mig så kolossalt på Linkan. Roooooiiiight

Hisskladd. Man hinner en del på 9 våningar

Rödlila glittervågor blänker i sensommarsol
jävla månskensskimmer och lindblommor som vet
exakt
hur de ska dofta

Själv går man omkring och är fett seg



Kanske tar mig en dos resonans
& bjuder på metahumor
När det ändå är hissmusik i sängen

Inhalation

Är det bara jag som stör mig på att det är vänstertrafik i tuben? Makes no freakin sense!
För det första blir allt tvärtom när man ska försöka komma på vilken ände av plattformen som är mest fördelaktig att stå på, för det andra så är även "gångbanorna" mellan plattformarna vänstertrafikerade, vilket typ 30% av Sthlmarna (möjligen besöksbönderna) inte förstår, trots att det är jättestora gröna och blåa klistermärken på golvet med pilar åt tilltänkt riktning. För det tredje så är rulltrapporna förmodligen byggda efter 1967 den 3e september kl 05:00 och är därmed högertrafikerade vilket är såsjuktidiotiskt eftersom man då måste snedda från den vänstertrafikerade gångbanan för att komma till den högertrafikerade rulltrappan och vice versa. Ja jag vet, det finns vänstertrafikerade rullisar också, men jag har fört statistiska mind anteckningar över detta och kan konstatera att ca 80% av rullisarna är högertrafikerade. Crazy att man inte bara gör alla rullisar vänstertrafikerade när de faktiskt är kompatibla att köra åt båda hållen, göra dem bakåtkompatibla liksom. En annan jobbig grej är att oavsett vilket håll rulltrappan körs åt så "kör man om" varandra enligt högertrafikregler.

Kinesen är fortfarande på semester. Ja alltså han som sitter vid datorn i en bottenvåningslokal på St Eriksgatan på något oklart företag med skitiga fönster som jag går förbi varje morgon och eftermiddag på väg till och från jobbet. Vi har alltid ögonkontakt baföratt. Eller först var det mest för att jag speglade mig i glasreflektionen och såg att någon tittade på mig från andra sidan, men sen har det liksom blivit någon form av reality check (eller tvångstanke), att jag vet att han sitter där trots att klockan är efter halv sex, och att han vet att han fortfarande jobbar fast jag är på väg hem klockan halv sex. Så en dag i juni var han inte där. Nu har det hunnit bli augusti. Jag nästan fäster blicken på fönstret långt innan man kan se in med någon form av hopp om att han är tillbaka, menä. Inte tillbaka. Undrar om han kommer att vara brun när han är back? eller kanske lite gladare? Han har nämligen en aningen trött look u know, kanske för att han är i dendär bunkern innan åtta och efter halv sex varenda dag.

När jag själv gjorde testet vid Master Person Analysis certifieringen så sa dem att jag inte lägger så sor vikt vid detaljer

Elektrisk disharmoni

Jag har då alltså beställt en såndär El-cigg. Den stack ut ur brevinkastet på utsidan av dörren när jag kom hem idag, förpackad i ett litet kuvert med handskriven kulspetspennetext och tre frimärken som klistrats fast ojämnt på fel sida av kuvertet. I detta home made package låg ett svart ciggpaket i plast som jag genast hånade och skrattade åt. Inuti låg el-cigaretten och en instruktionsguide producerad i WordArt, utskriven på en typ skönskrivare. Innan man kan ta ett bloss måste man ladda ciggen, utläste jag från instruktionen. Detta gör man genom att klicka till en flärpliknandegrej så att usb-stickan kommer ut och koppla till datorn (!!!).

Tog ett bloss, en blå lampa tändes och ut kom någon form av ånga som mest smakade vattenpipa utan smak.    Jag kände mig direkt som en tant med sju katter, kan inte förklara varför men det var så det kändes. Insåg att röken blir mer intensiv om man tar flera bloss efter varandra, kunde tom göra ringar, något man annars aldrig kan göra med en riktig cigg då man aldrig röker inomhus längre. Det var väl egentligen det enda överraskande med el-ciggen, förutom att den aldrig tar slut eftersom den uppenbarligen inte brinner ner. Så nu har jag rökt den i en timme och förstår inte riktigt poängen, känner mig som 6 år igen då jag köpte chokladcigg på våren som jag sparade hela sommaren och hela hösten bara för att kunna låtsasröka i december när man kunde blåsa ånga utomhus. Sovjetinflytande på dendu.

Egentligen är det rätt sjukt att jag har beställt en el-cigg. Jag är bara röksugen när jag förtär alkohol. Och nu har jag rökt en el-cigg i en hel timme mitt på en nykter tisdag. Fail

VAR ÄR ROCKEN???

Av någon anledning fick jag nog av house och elektroniskt. Alltså jag tycker fortfarande att det är riktigt bra och kan uppnå sånadär episka mind trips när jag lyssnar på en riktigt tung slinga, men jag tycker att vafan hände med rocken?? Det känns som att ALLA helt plötsligt är helt förhousade eller NRJade som i sig är en sämre version av Bolibompa. Folk går runt och tycker att de liksom fattar elektroniskt, som om den förmedlar något (ja det gör den faktiskt, men folk fattar inte!) utan står och vevar med samma trötta backslickhand åt djn. Vad hände med rocken egentligen?

Har jag omedvetet infiltrerats i en housepopulation eller är det så att rocken verkligen försvann som folkmassage? Är det för att den genomsnittliga människan inte pallar ta in en hel vers OCH en refräng utan max tre ord som återupprepas och återupprepas. Vill folk egentligen bara att alla hållerklaff och lyssna på ett beat för att det är så mycket enklare att ta in? Venne alltså... men jag tycker att vi måste bevara rocken, den får inte bli som blues och jazz som folk påstår inte alls har försvunnit, för vet ni vad DET HAR DEN.


För det är marknadsmusik, det som den genomsnittliga medborgaren vill höra, det konstrueras och produceras för att överkonsumeras, men den genomsnittliga medborgaren har inte valt detta för att den genomsnittliga medborgaren har sällan en åsikt. Har jag märkt. Slutligen blir hela housefenomenet ett stort jäkla skolgårdsgrupptryck. 


Så jag går iväg och till lärarrummet och tar en shot med magistern

Ruffan

Vad är poängen med att jag har fått världens största finne på kinden idag? Har aldrig finnar och nu så kom den från ingenstans som någon slags påminnelse om att jag inte kan gå runt och vara helt fantastisk hela tiden. What is that? Jag städar mitt kök och hoppar omkring till We Are Young på jättehög volym samtidigt som jag svettas ut allt hjärncellsförstörande preparat jag överkonsumerat i helgen. YEAH

Har lyckats bocka av fyra punkter på dagens att-göra-lista

-          Betalat räkningar

-          Köpt Wow-biljett

-          Bokat tvättid

-          Tagit bort nagellacket

Att det sista på allvar var med på min lista står jag helt bakom. No commentz. Fick även ett infall och mailade Wow-arrangörerna och bönade om att de måste försöka få dit Rufus Wainwright. Förmodligen för sent att boka honom, varför skulle de dessutom bry sig om att jag vill se hans spelning igen. Vem är jag till dem liksom? Trött brud med en finne på kinden. Fast det skrev jag ju inte i mailet. Anyways, om min action mynnar ut i faktumet att han kommer dit så kan jag gå med på att göra en nude stage dive. Seriöst, jag gör det!

Var så sjukt fint att behovslistan Rufus manager skickade till oss inför Karnevelen 2010 (ja det finns ett ord för detta som jag som vanligt inte kommer ihåg, men ngt på english) bestod av kanske 9238729347229 saker som var definitionen på nyttiga saker, typ baljväxter, mineralvatten med extra mineral, instruktioner om hur den ekologiska kalkonfilén måste kokas i 8 minuter och 54 sekunder och därmed få en temperatur på exakt 43 grader, osv. 

På de sista två raderna stod det

-          Two cartons of Prince Red

-          Two bottles of red wine

Kärlek

Sen när de skulle komma med honom i den hemliga bilen så hade han tydligen lyckats smita ur fordonet vid ett rödljus för att gå in på karnevelområdet och hang around with pepps like a regular guy. Med sin t-sha utochin och med frisyr likt en halvplockad höna. Det var mao inte svårt för life guardsen att identifiera honom och kidnappa honom till lougen.

Bäst på att romantisera melankoli. Blir så vackert men samtidigt ihåligt och livsdödande. Men sant.

Lyssna på texten i Foolish Love om man känner för lite depression. Fast det påstås att han sjunger om riktig kärlek till någon ex-pojkvän. Ingen fattar att han egentligen sjunger till en flarra rötjut. Nu vet ni

Epic Midsummer

E.P.I.C. awesomeness

Att fira midsommar med världens skönaste människor kan typ ha varit guds poäng med livet. Oden dårå, inte han Jesusguden. Jag vet inte hur jag ska fortsätta leva efter detta med vetskapen om att välbefinnandet kan vara så sjukt mycket bättre. Får bli ny kicksökning på det.


Har nu bestämt mig för det verkliga livet framför hjärnan i skålen. Detta var alltså helgens heta diskussionsämne, eller iaf mitt hetaste och jag har tänkt fram och tillbaka för att fatta ett slutgiltigt beslut. Frågan är alltså vilket av alternativen man väljer om man 1) lever det verkliga livet med alla dess ups-n-downs eller om man 2) är för evigt lycklig men vet om att man egentligen bara är en hjärna i en skål. Så, jag har då bestämt mig för alternativ 1 då jag tror att ett ständigt lyckorus troligtvis neutraliseras vilket tappar värdet av upplevelsen. Å andra sidan... mah, orkante


Sak jag lyckades göra mellan Små Grodorna och Raketen --> Sjunga "hela ** full med bajs".
Stämningen blev liksom aningen yeah

När min hjärna med tillhörande hjärnceller brann upp framgår inte

LiLivet 5 år sen

 Haha hittade detta i utkastkorgen på bloggen, från 2007

fyfan vad det ligger i tiden att flytta.
tänkte ta mig en kopp kaffe i morse.
Det luktar gammal fis i hela köket, silverfiskar visar vägen till min låda i kylen. tar mjölken jag köpte igår, givetvis är där ca en dl kvar men det är ok för det är mjölk och vi har väl nån tyst överenskommelse om att saker som mjölk, smör, olja etc kan vara ok att sno lite av. häller upp kaffet (i koppen som jag förövrigt råkat köpa själv som deko och förvarar på rummet)för att sedan hälla upp denna sista dl mjölk. mitt kaffe förblev mörkbrunt. ALLA vet att en droppe mjölk gör susen i kaffet, färgen ändras DIREKT till beige.
yes. här bor jag. känns som ett u-land ibland. ibland som ett psykhem. från och till som ett ålderdomshem. trodde seriöst att jag aldrig skulle säga det men nu är jag riktigt trött på korridorsliv. känner mig såinihelvetes mogen!

DMums

Hade en riktigt fab middag ikväll!

Recept brukar jag aldrig skriva för det skulle kunna misstolkas som att jag är en sån där receptslav. Men just denna dag den 19 juni 2012 känner jag att det får bli ett recept här trots allt. Iofs syftar receptslav på att man själv följer recept slaviskt, så om jag delar med mig av ett recept som jag själv har skapat borde det ju vara chill.

Du behöver:

- Ett tre veckor gammalt salladshuvud
- Vita bönor från Lidl
- En riktigt seg salladslök
- En halv skrynklig paprika
- Två helt ok ägg ändå
- Lite disträ till stekning
- Sömnbrist och utbrändhet efter smak

Tillagning:

Tag blad efter blad bort ruttna eller extremt hängiga blad från salladen, inse därefter att alla blad är extremt ruttna och oätbara och släng därmed hela salladen. Sätt på en panna på medelhög värme och se till att ge rikligt med disträ innan du kläcker i äggen. Tag fram konservburken med de vita bönorna från Lidl och reflektera över varförihelvete du har köpt dessa, se därefter till att inse att du inte har något konservöppnare och därmed inte kan öppna konservburken. Bli aningen bitter och leta frenetiskt efter ett substitut till en konservöppnare, hitta en liten kniv med räfflor och hugg rakt ner i konservburken. När du har huggit kniven i konservburken är det dags att inse att du missade konservburken då kniven på något underligt vis slank förbi den och istället träffade flaskan med vit tryffelolja. Stanna upp en stund, andas och skratta lite åt dig själv medan du ser hur tryffeloljan droppar ner på golvet och dina strumpor. Varav en dessutom har ett hål. Nu är det hög tid för äggen att bli brända i pannan, halka därför på oljan i försök till att flytta pannan från gasplattan. Om man vill, så är det extra trevligt att landa med rumpan i oljan iförd dina nya byxor.

just

I get it.

Det är att acceptera samhällets spel
Du kan få allt du vill
Dock utan genväg
And machines paint the world
or so I've heard

Dock tar jag på mig credden för kvällens affärsidé (nu kommer semikolonen igen);
Instagram som säljer Filter-lenses, se dagen i Brannan liksom

Feliz navidad

Yogade i typ 2 h för att varva ner igår och la mig i sängen vid 21.30 för att hänga lite med datorn.

Av någon anledning blev det omvänd effekt av yogandet och jag blev superspeedad, chattade med 8 pers samtidigt på fejan och asgarvade åt katten som blev helikopter samtidigt som 10-i-top med Färjan på kanal5play spelades i bakgrunden. Allt bara var helt sjukt uppspeedat och jag hade ett euforiskt vulkanutbrott på livet, mig själv och faktumet att jag lever typ. Det är ganska kul att vara jag ibland måste jag säga, alla dessa upplevelser som spontanar ihop sig då och då, riktigt trevligt. Sen att jag inte kunde somna förn 04.30 var inte lika najs. Feliz navidad spelade repeat i huvudet heeeela natten och NEJ jag vet inte varförihelvete en spansk jullåt fick äran att infiltrera mitt psyke. Mina hjärnhalvor hade helt enkelt efterfest.

Varför detta skulle dokumenteras har jag ingen aning om. Kanske kul att se detta om typ 5 år åba yeah

My fabulous life

Det passar lissom inte in i mitt fabulous life.

Blev påmind om att jag tydligen har brukat detta uttryck vid flertalet tillfällen i det förflutna. Frågan är då vad jag har lyckats inkludera i detta life jag kallar fabulous. Var är gränsen för vad som anses fabulous och hur definierar jag den? Helt allvarligt talat så är det jäkligt sub-subjektivt (sub-subjektivt har jag kommit på är ett bra uttryck för en subjektiv uppfattning som i sin tur blir subjektifierad av sig själv, dvs faktumet att man ändrar sin uppfattning om saker relativt tiden och upplever den förra uppfattningen X annorlunda vid ett senare tillfälle Y. Det finns ett riktigt ord för detta men jag minns inte vad det heter.. typ diskurs fast som inte ha med språk att göra.. och inte med andra inblandade heller... Har min förklaring ännu inte skapat klarhet, se exempel:) för exakt ett år sen när jag var klar med studentlivet och no plans mer än att flytta till Sthlm så hade jag en bild av att ett fabulous life inkluderande;

-          iPhone 4

-          Körkort

-          Åka till NY

-          Ny laptop

-          Bil

-          Typ jobb, som måste ligga i stan

Just i den rangordningen. Så. När jag plötsligt fann mig tacka ja till jobbet jag sökte för ett år sen så blev beslutet att skriva under anställningskontraktet väldigt lättfattat när jag fick veta att man fick en iPhone som arbetstelefon. Det var verkligen det enda som kunde göra så att mitt liv kändes fullfilling med tanke på att jag tidigare efter tre månaders väntetid äntligen fick min älskade avbetalningsiPhone, ägde den i 7 dagar, varpå jag tyckte det var en bra idé att lägga den på en dräggig bardisk på V och dansa iväg. Detta beteende täcktes inte av försäkringen. Det var alltså inga konstigheter att tacka ja till jobbet och uppnå mitt sub-subjektiva nirvaniska tillstånd genom återförening med en iPhone. Senare under året skaffade jag körkort, drog till NY, inskaffade ny laptop, jobbet var ju fixat och sen även bil. Inte blev fan livet fabulous för det. Satt i bilen med ”Millions” i iPhonelurarna ochba shit vad detta är min sub-subjektiva bild av ett fabulous life för ett år sen. Men inte längre.

Nu sitter jag på en riktigt trött HTC som man inte ens kan svara med när folk ringer och känner att fan det är ok att ta tuben till jobbet i Sumpan. Den subjektiva uppfattningen just nu består av mycket mjukare värden, mognad kan vissa också kalla det. Kan mognadshastighet ligga till grund för förmåga till självironi? Att man alltså kan skämta om sina sub-subjektiva upplevelser, ju oftare subjektiviteten förändras ju mer frekvent kan man belysa den från sidan. Ellår?

Som det kanske framgår är jag lite bakis idag.

Hejrå!

Bittha

Tack Chrome. För ett mer samtidsorienterad front end på denna antika bloggplattform.

Ja, det är tanken att jag nu kommer att nejmdroppa random IT-ord för att jag till kanske 7,5% vet vad de egentligen betyder och låtsas förstå hur de hänger ihop. Sumarum är att man kan lösa allt, vad som helst, mha dessa ord i olika kombinationer. Rätt coolt faktiskt. Trebokstavskombinationer i kombinationer som skapar utopi. Hur man nu ska få det låta poetiskt


Vaknade hemma i Malmö imorse av att jag i min dröm sköt en 5årig pojke i huvudet med ett hagelgevär, från fönstret i rummet jag fann mig själv sova i. Det visade sig dock inte vara en mardröm, ty grannpojken sprang runt vårt hus och "lekte" med sin ilande, vidriga röst som ekade in i både det centrala- och perifera nervsystemet. Nämnas bör också att klockan var 07.30 när denne egoistiska snorungens freaks till föräldrar ansåg att det var lämpligt att släppa ut sitt dampbarn på gården och få blommor att vissna, fönsterglas att spricka och tydligen släppa loss mördaren i mitt psyke. Gu vad bitter jag lät där.

Anywho

En roligare ton blire kanske om jag berättar om att jag pallade med 1 h och 45 min av Parsifal av de totala 5 timmarna. Det var tillochmed rätt vackert, eller mycket vackert om man diskuterar musiken. Vad som skedde på scenen var något annat. Varför riddarna iförda naziuniform genomförde ett helt zen-aerobics-pass var högst oklart, dessutom helt osynkat. Men det var trots segheten något upplyftande och intressant i hela konstellationen, så egentligen skulle jag ha orkat med hela vägen om inte vinet väntade. Nu blev det 1-0 till vinet (vs kultur, vilket jag skulle säga är en kulturell företeelse i sig, givet att det brukas med det som ändamål). Hjärntvätt slash strävan efter harmoni, andlig återhämtning och ytterligare bevis på det mänskliga psykets dysfunktionalitet. Det var min tolkning av akt 1. Heliga Graal, nattvarden, dela på "hans själ", zenpasset och avhållsamhet liksom förenade sig till en trött fis som spred sig över amfiarkitekturen och påminde om varför jag skulle iväg och dricka det där vinet. Det är vin eller bli religiös, religiös kan man dock även vara på söndagar och lördag efter 15.00.

Bitterheten var verkligen ett faktum idag. Detta tänkte jag bota mha promenad i Småbåtshamnen med lillsyrran och kanske en mjukglass med tutti-frutti-strössel. Filibaba!


Tjinx!

Surfing the high life

Surfar på höghet producerad gnm naturlig tillfredsställelse.
Jag ska verkligen fånga detta i en burk, skicka på labb och klona skiten.
Jag har surfat på vågen i typ två veckor nu och känner mig nästan busig för att jag går runt på Sthlmsgator och ler mot random människor, ser det fina i självtid, vaknar med tacksamhet för att det är en ny spännande dag osv. riktigt awkward!

Men känslan är fenomenal. Jag vill verkligen dela med mig av den men är för rädd att den ska försvinna. Liksom metaforen att surfa på något måste ju innebära att det tar slut, som en våg gör. Hur surfar man för evigt?

Detta är nog seriöst det första icke-självironiska inlägget jag skrivit. Jag var alltså inte ironisk eller sarkastisk i detta faktum. Eller jo jag skrev nog ett oironiskt inlägg om just detta den 15 juli 2008:

"Vill bara minnas denna tid för det var alldeles för längesedan alla hormoner & dopaminhalter var i perfekt balans och harmoni - eller om man ska tro mig själv - välbefinnande & lycka födda ur följdsamheten av inutiationens röst. analyserat sönder tillvaron, smakat, känt & provocerat varenda opåtaglighet som snuddat mitt psyke för att shiffra detta gyllene recept. våga inte påstå att det bara är sommar"

...Och den 3e september 2008:

"Det var visst bara sommar"


Hursomhaver så ska jag försöka dissekera detta tillstånd och återkomma med receptet, eller tjäna pengar på det förstås. Kan ligga ngt i att jag fått ett nytt jobb som jag är fett nöjd med, att jag tvingar mig själv att tacka nej till saker som jag innerst inne inte vill/pallar/känner för att göra, kastar mig in i situationer där jag fruktar för att jag inte duger, förlåtit plastfarsan, typ käkar pasta, choklad och allt annat som normala människor gör och uppskattar livet. <--- inte sarkastiskt!


Men en jobbig grej just nu är att jag drack EN öl igår, verkligen EN och är JÄTTEbakis! Hur är det möjligt? Varför förtjänar jag detta? Jag ser dubbelt, huvudet dunkar, frossa, uttorkning och allmän oduglighet. Hade iaf varit underhållande om man såg trippelt, men nej dubbelt. blö

Själsligt

Hej.

Det där med kontinuitet i bloggskrivandet, måste strukturera upp det på ngt sätt. Liksom tänk om en nattklubb bara hade öppet typ 5 ggr i en vecka för att sedan ha stängt i 3 månader. Om det dessutom inte marknadsförs på något sätt mer än när folk kollar på min Linkedin och detta råkar vara länkat dit i ca 1 minut från publikation och att jag tar bort det, så är nog sannolikheten rätt liten att läsarantalet håller sig på en platå, än mindre i en stigande kurva. Inte för att jag behöver läsare, jag vet inte ens hur man ser besöksantalet, men för att eh, venne... typ tidsfördriv.

Som mina nära kära vet så jobbar jag numera med mig själv, jag har förvandlats till Eat-Pray-Love i mänsklig form och funtar på att dra till nåt indiskt retreat-center där jag kan finna mitt inre lugn. What ever that is. Det pratas om att man ska kunna connecta med sig själv och liksom ligga i en vagga och bara vara. Läskigt. Måste vara extremt tråkigt att bara ligga i en vagga och chillaxa, uan att utbyta iakttagelser eller självironi med någon. Hur som haver. Ibland är det rätt skönt att meditera och låtsas som att jag är en såndär djup själ som connectar med mig själv och är harmonisk, typ spottar ut random citat om etik och livet.

"The beauty of white tantric yoga is that it is subtle, it is exalting and it works to give you the mastery of life." Yogi Bhajan

Ungefär sådär kan man hålla på, fast mer kanske:

"When the power of love overcomes the love of power the world will know peace."

Det där var iofs Jimmi Henrix, men det är lite mindfullness ändå.


På tal om såna djupa saker så ringde jag en spåtant häromdan.
Yes slå mig.
Ibland liksom flyger mitt rationella tillstånd åt tjotahejti och kvar blir en väldigt obefintlig rosa puff som får för sig att den är med i Sex And The City. Jag stod inför ett väldigt svårt val där jag skulle tacka antingen ja eller nej till ett jobberbjudande och kunde verkligen inte bestämma mig, så efter många samtal med palsen och oändliga pros&cons-listor så var det 1 h kvar tills jag skulle ringa och återge mitt beslut som alltså på intet sätt var fattat. Så på morgonen när rationaliteten fortfarande låg i sängen och sov medan jag trippade ner till t-banan på väg till jobbet så googlade jag fram ett telnr och ringde en spåtant. "Detta samtal kostar 20 kr i minuten" sa en röst och jag tänkte att det tar väl inte mer än en minut att dra ett tarotkort och säga vad det betyder, liksom "ja" eller "nej", det kan inte vara så komplicerat. Efter två minuters trött vänt-låt så svarar någon på andra sidan, på världens sämsta svenska "...till din tjänst, va kan ja hjälpa me?" jaba eh "jo jag har fått ett jobberbjudande och vet inte vad jag ska göra, ska jag tacka ja eller nej". Honba "okej ja förstå. Vad är de för bransch?" Jaba "HR" Honba "va?" jaba "human resources" hon ba "va? va e de?" Vid detta lager står jag i en riktigt tjockad tunnalbannevagn och kläms ihjäl mellan två hängbröst på vardera öra samtidigt som en gubbe flåsar mig i babybhåret. "Det är de mänskliga resursera på ett bolag, typ man jobbar med rekrytering, employee branding, motivation, ja allt som berör människor" Svarar jag henne då "Jaaaha, Emoy Banding? Va e de? Vad e du i för bransch nu?" Jaba "Samma bransch" Åhonba "Men varför du byta? Jag inte kan hjälpa dig, du vet bättre" Jaba "MEN DRA ETT JÄKLA TAROTKORT DÅ" Ochonba "Ok, det är en stark jägare", Jag "JAHA?! Vad betyder det då??" Folk tittade aningen konstigt på mig på tuben och jag kände att hängbrösten lättade lite på trycket, honba "Du ska göra det som känns rätt". Här tackade jag tanten för "hjälpen" och upptäcker att samtalet pågått i 12 minuter aka 240 spänn för att jag lärt ut ett nytt begrepp till en random tarottant. Note to one self; gör inte om detta.

Att klättra i karriären

Hur man INTE blir headhuntad:

1. Skapa en blogg med ett konstigt och groteskt namn
2. Skriv endast om att du är full eller bakfull och självdestruktiv
3. Skaffa ett Twitterkonto som på något jäkla sätt automatiskt kopplar blogginlägg i din Linkedinprofil




Nämen sörru här vare en driven tjej, henne kanske man ska ha, och senba läser någon detta och lägger mig i skräpfoldern fortsomfan

Inatt

Äntligen haft sömnfylld vecka. Det känns... som annan värld. Fattar verkligen inte hur jag pallar mig genom de sömnlösa dagarna, rationalitet är extremt obefintligt medan hjälplösheten nöter inifrån. & ibland blir det som årets fylla, eller någon slags trans, i vilken jag är kapabel till vadsomhelst känns det som. Vaneföreställningar. Ilska. Ibland rosa mjukisbjörnar. Allt i ett stinkande bollhav på Mcdonalds.

Hur kan man låta sina barn leka i bollhavet på Mcdonalds?? Vidriga barn som dreglar och förmodligen fiser med en touch av sandlådegrus. mellan. tårna. Inte helt otroligt att en och annan rapar cheeseburgargas rakt in i luftrummen i bollansamlingen. Slickar på bollar med saliv beblandat med snor. Torkar in och bildar ljusgrönt skickt som faller av och hamnar på botten av bollhavet, tillsammans med många andra jämnlikar. Ja HÄR vill jag att min unge går in och simmar, fröjd!

Ba en observation.

Med Chopin i bakgrunden

Av någon anledning: harmoni

Kan bero på att jag nu flyttat in i lägenheten och att mina ägodelar får plats i förseglingsbara utrymmen, aka inte i en provisorisk skall-strykas-snart-hög under en handduk på en stol i sovrummet.

Fortfarande hittar jag delar av inflyttningspresenten av mina kära vänner i diverse lådor, skåp och frysfack. Nu har jag hunnit hitta en del av rfsus samling av "Praktika för... [diverse kroppsdelar och hur det 1) anses helt normalt att utnyttja dessa på de mest okonventionella sätten, och 2) upprepningar av saker man torde sig vara självklara]". Ändå ler jag och blir varm om pulsådern när jag springer på dessa 10 x 10 cm stora lektyrena, tack!

Snart får det vara dags för pay off för de 4,5 år man lagt ner på studier känner jag. Var så mycket rikare som student! Iofs arbetade jag då deltid vilket i många fall slutade med heltid, men jag fick av någon anledning för mig att all den lidelse, stress och frihetsberövelse var tänkt att leda till att man som heltidsarbetande akademiker skulle få finna ro och tillfredsställelse timmarna (kanske tom bättre att räka i minuter) utanför kneget. Men nej. Funtar på att ta ett extraknäck på ICA på helgerna. Bränner man ut sig då tro?

Mitt extraknäckande 2007 var verkligen århundratets skämt. Pluggade neken på heltid, var förman för Sportsbar, barchef på Casa och jobbade 38 h/vecka på kafeet vid Centralen. Och det gick verkligen inte att ta "ledigt" från kaféjobbet, hur mycket jag än försökte. Picture this: Jag jobbar ensam på kafeet, det närmar sig lunch, gupparbetet i neken står inför ett hemskt livsöde, på vilket min brillianta hjärna föreslår att jag bjuder in gruppen till kafeet och tar två flugor i en smäll. Så. Under 3 h sitter jag dels ute i kafeet med gruppen och filar på efterfrågekurvor, dels kutar till kassan och tar betalt, dels tillagar sallader och smörgåsar som beställts i kassan, dels serverar vid borden och dels plockar disk. Överkapacitet på marknaden.


Nu ska jag ut och explore the area I found my self living in