Hej.
Det där med kontinuitet i bloggskrivandet, måste strukturera upp det på ngt sätt. Liksom tänk om en nattklubb bara hade öppet typ 5 ggr i en vecka för att sedan ha stängt i 3 månader. Om det dessutom inte marknadsförs på något sätt mer än när folk kollar på min Linkedin och detta råkar vara länkat dit i ca 1 minut från publikation och att jag tar bort det, så är nog sannolikheten rätt liten att läsarantalet håller sig på en platå, än mindre i en stigande kurva. Inte för att jag behöver läsare, jag vet inte ens hur man ser besöksantalet, men för att eh, venne... typ tidsfördriv.
Som mina nära kära vet så jobbar jag numera med mig själv, jag har förvandlats till Eat-Pray-Love i mänsklig form och funtar på att dra till nåt indiskt retreat-center där jag kan finna mitt inre lugn. What ever that is. Det pratas om att man ska kunna connecta med sig själv och liksom ligga i en vagga och bara vara. Läskigt. Måste vara extremt tråkigt att bara ligga i en vagga och chillaxa, uan att utbyta iakttagelser eller självironi med någon. Hur som haver. Ibland är det rätt skönt att meditera och låtsas som att jag är en såndär djup själ som connectar med mig själv och är harmonisk, typ spottar ut random citat om etik och livet.
"The beauty of white tantric yoga is that it is subtle, it is exalting and it works to give you the mastery of life." Yogi Bhajan
Ungefär sådär kan man hålla på, fast mer kanske:
"When the power of love overcomes the love of power the world will know peace."
Det där var iofs Jimmi Henrix, men det är lite mindfullness ändå.
På tal om såna djupa saker så ringde jag en spåtant häromdan.
Yes slå mig.
Ibland liksom flyger mitt rationella tillstånd åt tjotahejti och kvar blir en väldigt obefintlig rosa puff som får för sig att den är med i Sex And The City. Jag stod inför ett väldigt svårt val där jag skulle tacka antingen ja eller nej till ett jobberbjudande och kunde verkligen inte bestämma mig, så efter många samtal med palsen och oändliga pros&cons-listor så var det 1 h kvar tills jag skulle ringa och återge mitt beslut som alltså på intet sätt var fattat. Så på morgonen när rationaliteten fortfarande låg i sängen och sov medan jag trippade ner till t-banan på väg till jobbet så googlade jag fram ett telnr och ringde en spåtant. "Detta samtal kostar 20 kr i minuten" sa en röst och jag tänkte att det tar väl inte mer än en minut att dra ett tarotkort och säga vad det betyder, liksom "ja" eller "nej", det kan inte vara så komplicerat. Efter två minuters trött vänt-låt så svarar någon på andra sidan, på världens sämsta svenska "...till din tjänst, va kan ja hjälpa me?" jaba eh "jo jag har fått ett jobberbjudande och vet inte vad jag ska göra, ska jag tacka ja eller nej". Honba "okej ja förstå. Vad är de för bransch?" Jaba "HR" Honba "va?" jaba "human resources" hon ba "va? va e de?" Vid detta lager står jag i en riktigt tjockad tunnalbannevagn och kläms ihjäl mellan två hängbröst på vardera öra samtidigt som en gubbe flåsar mig i babybhåret. "Det är de mänskliga resursera på ett bolag, typ man jobbar med rekrytering, employee branding, motivation, ja allt som berör människor" Svarar jag henne då "Jaaaha, Emoy Banding? Va e de? Vad e du i för bransch nu?" Jaba "Samma bransch" Åhonba "Men varför du byta? Jag inte kan hjälpa dig, du vet bättre" Jaba "MEN DRA ETT JÄKLA TAROTKORT DÅ" Ochonba "Ok, det är en stark jägare", Jag "JAHA?! Vad betyder det då??" Folk tittade aningen konstigt på mig på tuben och jag kände att hängbrösten lättade lite på trycket, honba "Du ska göra det som känns rätt". Här tackade jag tanten för "hjälpen" och upptäcker att samtalet pågått i 12 minuter aka 240 spänn för att jag lärt ut ett nytt begrepp till en random tarottant. Note to one self; gör inte om detta.
