Julish

Nu är mina ägodelar fördelade på fyra adresser i Sthlm. Jag känner mig splittrad men trivs på ngt sätt att infinna mig i detta kaos. På arbetet har jag värsta packningen från flyget så jag passade på att borsta tänderna när jag kom hit i morse. Sen köpte jag en macka, youghurt och kaffe från MatPåJobbet-kylen och käkade vid skrivbordet med ett levande ljus. Det där med att skilja på fritid och arbete går inte så bra för mig.

Happ. Nu har alla firat sina jular. I år blev det ingen jul för min del. Trots detta uppnådde jag någon form av julkänsla dagarna innan, sen blev det som en Hollywoodproduktion från 50-talet, en lång, hoppfull uppbyggnad utan klimax. Sen som vanligt klädde vi julgranen den 25e och grannarna tittade lika konstigt som varje år när jag plockade ur julpyntet från uteförrådet.

Itchy

Men varför rings det från okänt nummer. Inte ok. För det första går det inte att ringa tillbaka, för det andra undrar man vem det är. För det tredje ser jag just nu ingen mening med the thing they call life. Så miss pepp. Skulle kunna tänka mig att lägga mig och sova typ 20.00 ikväll, så illa är det.


Igår såg jag Här Är Ditt Kylskåp på Svt Play. Hm intressant Olga verkligen. Det låter som att du har ett riktigt spännade och händelserikt liv. Det mest spontana du kunde komma på var att du streamade en trött serie på en statlig tv-kanal. Fast håller med om att den var ganska bra. Faktiskt. De var hemma hos Henke Lundqvist och skulle laga en trerätters fine-dinning-middag bestående av halvfabriserade frukostingredienser och smågodis. För den som inte hänger med så går alltså programmet ut på att en kock åker hem till random kändisar och lagar trerätters av det som finns i kylen just då. Samtidigt får man "lära känna" kändisen medan denne promenerar längst närmsta vattendrag och skäms för sin framgång. Fast Jag blev sjukt imponerad av vad kocken vispade ihop av risgrynsgröt, lakrispipor, leverpastej, lönnsirap och ägg. Liksom ägg är väl det enda normala man har hemma.

För att se avsnittet: http://svtplay.se/t/168105/har_ar_ditt_kylskap

Seriöst?!?
Det går inte att klistra in text i denna efterblivna bloggplattform! jag fick skriva upp länken på ett papper för att sedan manuellt http://... Så 2004, inte ens det, typ 1998 eller nåt.

In between

Att få mental orgasm: The xx - Intro, på 43e sekunden


Synd

För nu måste jag flytta. Till NY
Inte för att jag har ngnstans att bo eller arbeta
Menbaföratt

Jag är i min bländande ensamhet för första gången på eh 2 veckor. Det har varit resor, besök av sköna människor och allmän sällskapssjukdom. Det har varit extremt najs. Jag har tom fått spontana high-on-life-trippar utan att vara påverkad på något mer sätt än av livet sig självt.

Men the botten is nådd
Eller taket eller hur man ska förklara metaforen
Borde inte överanalysera mer
Typ bakisångest antar jag
Shutup

Till själva saken; jag ogillar GT starkt, läs: Gin&Tonic. Det är fruktansvärt, vedervärdigt, förskräckligt äckligt. Verkligen förlåt kära vänner som bjöd på GT i fredags, det var riktigt skjysst & min ovanligt djupa tacksamhet tvingade mig till botten upp (eller bara vol%) men jag hatar GT. Smakar nåt kemiskt ämne man inte borde förtära, typ maskindiskmedel eller parfym med bismak av uppspydd fjortisfylla som folk alltså på allvar sippar och njuter av. Seriöst. Jag hatar verkligen GT. Iaf snäppet efter NRJ, snabbmakaroner, Dr Phil, fickparkering, tandpulver, vakten på tuben, andrahandsboende, bakfylla, faktumet att mitt hår aldrig blir lockigt, när man ändrar till vintertid, känslan när man drömt att man kan flyga och sen vaknar, mössor med pälsboll (jag har en som jag köpte för seriöst 5 år sen och nu kan jag inte använda den), kriminalserier, nej allt med kriminalnågontingkulturfrossa, även science fiction faktiskt, när man träffar crazynerven i armbågen och håller på att dö av smärta sjukt länge och när det gått över träffar samma nerv igen, likaså att dampa in tån i en tröskel, att min näsa är sne och att no mather vad folk säger så ser jag det, Bingolotto, att ha fågel som husdjur, russin...

Framgår det att jag hatar GT?


Till dagens rekommendation; Bagpipers Inn varannan söndag!
Då är det quiz med sjukt bra vinstpriser, balanserade frågor, ovärderlig stämning, gott käk och god öl (eller gott öl? Det är ju ett t-ord men känns som n-ord. hjälp)

Hejrå

Friskt

Nu är det jäkligt nära, NY om 4 dagar.

Jag förstjänar detta så mycket. Ba glida omkring och känna mig som en sån där allämnt glad cafétjej med rosa iPhoneskal och mittbena. Ba snacka sjukt mycket i phonen och betona superlativ helatin.






På tal om café. Måste rekommendera the The of the The; Chokladte.

Sjukt gott och typ nyttigt. Tillsätt standardmjölk och njut. Det smakar verkligen choklad fast utan choklad, liksom sjukt va..?! Zero calories (om man bortser från standardmjölken då). Det är så fantastiskt fint att jag dricker chokladte utan kalorier för att sedan gå och trycka i mig en kardemummabulle på Saturnus. + pecanötspaj. Men jag drack soyalatte till så det är ändå typ nyttigt.

Iaf

Som den nybloggande tjejen jag tydligen blivit rekommenderad att bli vorde det konstigt om jag inte lade upp en bild på det fantastiska te jag just rekommenderat. Gör det här nu

Schmack. Där satt den

03.18 en fredag

Dagens fångst: nackspärr

Inte helt oväntat är det fredag. Inte oväntat då det stod i min Outlookkalender som jag nowdays följer oavbrutet. Trots detta lyckades jag alltså tro att det var tisdag igår. Verkligen i flera timmar var mitt sinnestillstånd helt inställt på tisdag och inget annat, såba schmack var det torsdag. Jag kände hur en varm och len medelsvenssonlivsglädje pulserade genom kroppen och hur jag nästan blev lite knäsvag över denna insikt. Och det händer oftare och oftare. När man råkat catcha tuben precis sådär perfekt 1 minut kvar till Ropsten, när man upptäcker att vissa skjortor inte behöver strykas efter tvätten, när det inte är reklam på nyhetsmorgon, när brödet inte är överrostat på morgonen, då kommer medelsvenssonsglädjen. insiktsfullchick@rehab.lu

Och det var dagens egentliga fångst

Dagens egentliga fångst mynnade ut i definitionen av nostalgi. Det där med wiping over the ugly parts and making it more than its worth. Äreså? Vill gärna inte tro det men det verkar som att hjärnans försvarsmekanism wipes it off och tvingar en att minnas det vackra för att gå vidare, eller va? Hade det inte varit så mycket sundare att minnas det rationella tillståndet och leva som man lär. Inte för att jag gör det. Men det låter som en sund tanke liksom.

Något som jag verkligen tycker om är ordet mekanism. Skulle kunna bryta ner dess beståndsdelar till kvarkstadium för att förklara skönheten i ordets innebörd. Det är ordet för den perfekta ekvationen, oändligheten, ultimatum, utopi. Skulle kunna analysera sönder detta hela natten men nöjer mig med att definiera det som simplicitet som ba äger sönder komlexitet. jä. nu går det riktigt bra med min slutledningsförmåga.

Tror det börjar bli dags att sova nu. Måste dock påpeka att ovanstående tankar verkligen flöt förbi oannonserat och att jag verkligen inte står för dessas djup/odjuphet. Tack. hej

Brainish

På något konstigt vis känns det som att bitar av mig är på väg tillbaka.

Som att jag faktiskt sitter och skriver i denna icke-uttalsvänliga blogg. Igår satt jag och gjorde en spillrans ny playlist i Spotify. Fick även för mig att måla lite, fast det var liksom för mycket me-stuff på ett dygn. We'll take it slow, its not good to rush into it all so fast.





Ena hjärnhalvan föreslog att vi skulle flytta ihop, varpå den andra fick panikångest, kände sig kvävd och förvirrad.




Jag gillar tydligen att förklara min velighet och tvetydighet mha hjärnhalvor som är i ett förhållande (se blogginlägg nedan). Ibland går det riktigt bra, hämtar ungarna på dagis, höger hjärnhalva tar hand om ekonomin och drar ner vänster hjärnhalva på jorden när det behövs, vilket behövs rätt ofta. Ibland händer det dock att symbiosen spårar ur och vänster hjärnhalva drogar ner den högra för att kidnappas till en holistisk värld bestående av subjektivitet och "magkänsla". Tror att vänster hjärnhalva är rätt snygg och sexig nu när jag tänker efter. Höger känns mer som en medelsvensson som ständigt luras dit av vänsterns skönhet. Jä. Det ser ut som att du antecknar dethära



Hur som helst så måste jag få dela med mig av hur hjärnhalvorna skulle kunna se ut:

Fick inte till detdär med att bilderna skulle vara på samma rad. Man kanske ska byta bloggplattform. Anywho så kom budskapet fram iaf

Ibland

Jag har nu förlorat min konferensreseoskuld. Det var som väntat; torrt i början följt av Duracellkaniner som på ett obehagligt vis kan upplevas som för närgångna. Efteråt kändes det tomt och lite skamligt.

Hade dock en fantastisk resurs i form av självironiska arbetskamrater som liksom okejade hela rejen. Alltså att jag var där. Dessutom vann vi team-tävlingen i form av reklamfilm. Så jag är ganska nöjd ändå. Kan nämnas att vi vid middagstillfället anmälde oss till "spexet" där vi framförde Lilla Snigel med stängd mun. Det visade sig senare att vi var de enda som anmälde oss till spexet, resterande nummer var inplanerade och skapta i syfte att lyfta fram företagets värderingar på ett djupt sätt. Jä

Tänkte att jag skulle vila ut idag med tanke på bastandet kl 4 i morse men på något underligt vis har jag lyckats bjuda på vinkväll här. Det är så fantastiskt spännande att vara jag ibland!

Jobbig grej --> att inse verkligheten. Is this it? Ska jag nu arbeta 8 h per dag och längta efter fredag? Det är som om alla dedär vuxna som tvingade mig läsa natur-medicinsk-kemisk-biologisk linje på gymnasiet verkligen njuter av skadeglädje. Fatta så coolt om jag hade läst astronomi istället för att konsumera dokumentärer om universum (stavas med stort U? ja? nej?) på trött bredbandsuppkoppling. Faen.

Dag 4

Det är dag fyra på detoxen och jag börjar vänja mig vid att inte kräkas upp de två litrarna vatten jag måste pressa i mig varje dag. På helt fullkomligt allvar så dricker jag max ett glas vatten om dagen vanligtvis, ett halvt till lunch och ett halv till middag. Så den här oceanen som passerar min kropp nu är aningen obehaglig.

Själva fodringen är fortfarande helt ok, min kulinariska ådra stimuleras rikligt genom diverse Anna Skipper-inspirerade recept. Liksom bröd gjort på bara morötter, solrosfrön och linfrön, krävs en del tålamod för att de ska hålla ihop. Dock fantastiska med bredbar chevre.

KÖTT, råbiff, en bit blodig oxfilé hade varit trevligt. Varför är det inte detox??? Stenåldersmänniskor käkade väl råa filéer direkt ur djuren på stenåldern. Stenåldersmänniskor dog även vid 25 års ålder kom jag på. Kanske inte så detoxigt då.

På det stora hela så mår jag faktiskt bra, sover även helt ok. Bara köttet och osten som saknas. Och kaffet. Brödet & smöret. Med ost på.

Enough about that. Inte så inspirerande att läsa om mina cravings.

Som kanske märktes i förra inlägget så jag har alltså skaffat mig en kamera med vilken det är tänkt att jag ska dokumentera mitt liv. Har missat sådär 24 år av detta och levt på andras facebookdokumentation, vilket innebär att jag för närvarande endast finns dokumenterad som inflik i andras liv. Om man klickar igenom mina tags på Facebook riktigt snabbt och tänker att det är mitt liv som passerar i revy, så kan man verkligen förstå att det borde göra det. Finns kanske ett bildbevis där jag inte förtär eller uppenbarligen har förtärt hjärncellsförstörande preparat. Samtidigt kan man undra vad för slags vän jag är om mitt inflikande i andras liv oavbrutet går ut på att festa. Detta har jag grubblat över och analyserat ganska länge och slutligen kommit fram till att det måste finnas en positiv korrelation mellan handlingen 'att ta med sig kameran' och att 'gå på fest'. En annan aspekt vore att vänner i vars liv jag via Facebook inflikas inte är mycket bättre än jag, då vi förmodligen varit på samma tillställning vid dokumentationstillfällena. Det jag försöker säga med allt detta är (...inte så självklart nä) att jag med hjälp av min nyinskaffade kamera ska börja dokumentera min verklighet på ett mer objektivt sätt. Bland annat att man kan ta bilder tills man är nöjd och inte panik-untaga var tredje bild, det innefattar även nyktra vardagssituationer och ögonblick då man ägnar sig åt någon slags produktion.

Just det, det här med bloggande blir ju helt meningslöst utan bilder kom jag fram till typ tre inlägg sedan. Jag började på allvar leta igenom hittills tagna bilder för att hitta något trevligt att lägga ut här, men det känns såhå konstigt att lägga ut en bild på sig själv. Helt sjukt! Känslan är outbärglig! Har aldrig funderat över detta överhuvutaget, alla som bloggar och lägger upp bilder på sig själva, har de aldrig känt att det är lite wierd? Hej hopp jag känner mig snygg på denna bild.

Nä det får bli något annat. Här är en bild på min tavla istället

Detox

Hello bloggen som jag har försummat.
Detta är ingen garanti att jag är tillbaka i någon långvarig form. Tänkte använda det webbaserade upplägget i syfte att dokumentera min detoxkur.

OMG jag vet

Det lät som en sjuhuhukt dålig ursäkt för att skriva en mode/skönhetsblogg. Liksom detoxkur. Mer pussinuttigtihihi kan det inte bli. Men helt seriöst så tänker jag göra detta framför allt för mig själv, följa förbättringar och eventuella försämringar, fysiska som psykiska.

Ja då kan man fråga sig varför jag väljer att skriva det i en blogg. Jag frågar mig fortfarande. Det är svårt att vara jag ibland när ena hjärnhalvan är en alkoholiserad och förlorad konstnär långt efter sin tid som kravlar på nåt betonggolv i en gigantisk etta med tio meter i tak i typ Brooklyn. Och när den andra hjärnhalvan är en elitgymnast vars armar och ben blivit amputerade, vilket lett till att sportådran fodras genom oändliga schackpartier, förgäves då iq:t på intet sätt kan överstiga 80. Det är förståeligt att det ofta uppkommer konflikter mellan hjärnhalvorna. Som en gång när konstnären bad gymnasten att posera för krokimålning.

Får se vart detta leder.

Any who så har alltså detoxkuren hållt på i drygt två dagar, tredje idag, och jag sov i sådär 5 h inatt. Vaknade halv sex av att någon sågade sönder mitt kranium i drömmen, lyckligtvis visade det sig endast vara huvudvärk. Det gick inte att somna eftersom jag fick välja mellan sågen eller verkligheten, så jag gick upp och yogade i någon timme (såndär jobbig hemmayoga med Spotify-inte-premium inklusive stört höljuda och oharmoniska reklampauser gärna om Jay Smiths cover-album som liksom sammanfattar hela orginaliteten med Idol). Någonstans efter "avslappningen" tog jag en snapshot över hur min övre kroppsdel kan se ut kl 07.30 på morgonen. Blev något i stil med:


Notera fårorna och ringarna under ögonen samt den likbleka huden likt hos en död kyckling med skinn som går att köpa hel på Konsum.
Tanken är alltså att detta är den sk Före-bilen, fast det just nu känns väldigt mycket som ett momentum.

Tanken är att detoxen ska trolla bort mitt trötta morgonutseende vilket förhoppningsvis dokumenteras i en Efter-bild. Anledningen till att jag sovit fett lite och har ont i huvudet är enligt Google ett tecken på att detoxen fungerar och att jag tydligen ska må såhär i någon dag till. Och alla former av värktabletter är förbjudna. Happy thoughts. Happy thoughts.

Inte helt optimalt ska jag nu återvända till mitt D-uppsatsskrivande.

Hearya