HAHAHA danny stödjer bröstcancerkampanjen och är så fuhul. vad hände. alltså inget mot bröstcancerkampanjen, bara att den råkade infinna sig med honom i sig. fan nu är man missförstådd för typ alltid, spelar ingen roll, bara man nämner aids eller judendom i en mening vars nedlåtenhet på intet sätt syftar på the-thing-we-do-not-speak-about är man häxan som bör brännas offentligt.

liten trevlig sak som inträffade alldeles alldeles nyss: ligger på soffan i vardagsrummet med huvudet på armstödet och datorn på magen, nyss kommit över min pms sådär halvt och börjat glädjas över att oprah äntligen är slut & rachel ray tagit över för att jag ska kunna genomfladdra allt poo fram tills själva matlagningen som i sig är UHUSEL men jag liksom måste se det ändå pga någon slags sjukdom. summan av nejlikan är alltså att allt började ljusna upp här i livet på den mörkröda skinnsoffan då det helt oanmält regnar en stråle av sand på min näsa. jag sitter alltså med sand i hela fejset, ögon, näsa, u name it, och det bara kom från ett hål i taket som polackerna kände för att borra just precis nu våningen ovanför. det är liksom som om de sammanfattade hela mitt liv i form av ett konststycke. amazing.

jag är uttråkad. skulle kunna lägga mig på golvet och meditera tills jag lyfter. det är dock för fantasifullt. hör upp vanliga rutinerade människor som känner sig fullt delaktiga i samhället (eftersom det känns som att jag alltid kommer att tillhöra minotiteten som särbehandlas, först var man barn, sen gick man i skolan, mer skolan, sedan arbetade man i ett år och tillhörde minoritetsgruppen som hette arbetande-direkt-efter-skolan-utan-erfarenhet-naiv-dum-yngling, följt av säsongare som fick typ 30% rabatt på allt och det var ok att vi typ plundrade hotell, vidare bröt jag armen och var helt totalt utstött av allt och alla i 1,5 månad för att sedan bli jättejättesärbehandlad som student) jag är så uttråkad att det mest kreativa jag kan komma på för tillfället är att sova. är dock inte alls trött och både kropp & själ är helt redo att angripa nya utmaningar & äventyr i livet men jag sitter ändå här med sand i ansiktet och inväntar rachel rays matlagningsklipp.
Det är så motsägelsefullt med rutiner. när de existerar sprutar idéautomaten men dagar som denna, veckor som denna, månader, år som dessa står det bara still. liksom det mest innovativa jag kommer på just nu är gymmet. shoot moi

nu börjar matlagningen!

mitt fortsatta liv som nörd började idag med att jag gick vilse till EC
till EC! som jag har pluggat på i två facking år! ok att jag mind-genade från utkanten av lund och hela statsstrukturupplägget i området är fucked up, men är det inte lite ironiskt att hamna i en skog med noll människor och skyltar på stig som kurvar sig och först såg sådär lagom lång ut för att mynna ut i mentalt gynnsamt område som i gånguppskattning ingav ett intryck av tidsvinnande avstånd från slutdestinationen.

iaf
nördar mindre vidare nu med ek.historiaOMtentan för tillfället där jag har gaHAnska mycket till att läsa. och juste, förstå. för att inte tala om casa imorn, födelsedagskalas på fre och lounge på lör. shit helvete vad jag måste plugga och skriva i en mer mobil agenda som jag har men aldrig använder för att eh.


st-ru-k-tu-rr

geek in the pink

tillbaks i dimman, nu i mindre befolkad bostad i ett mindre krökhetsigt område eller eh ja rakt över mormors bageri på botulfs vilket resulterar i att jag måste gå genom en bar var gång jag ska hem eller hemifrån.

det luktar alltid nybakat på mitt rum. nya frallor, kanelbullar och ibland wienerbröd. ganska charmigt tyckte jag i början men nu spyr jag mest av tanken på vad som konsumeras under mina fotsulor.

dessutom ser hela botulfsplatsen när jag byter om. freeriders

nej men ärligt talat gillar jag det som fan, högt i tak, ordentliga tegelväggar, parkettgolv, jävligt najs utsikt, kebab 24/7 nedanför för att inte nämna den redan nämnda baren.


kandidattermin i organisation och ledarskap blev det till slut. två års lidande av ekonomiska analyser och bokslutsredovisning har lämnats bakom mig. ha btw trodde jag först att kursen redovisning skulle handla om hur man redovisar inför folk. smartbrain olgish.

har blivit något av en nörd, dock med självinsikt om detta faktum vilket förhoppningsvis kan bära mig genom denna period med självironi. ungefär som den bar mig genom alkoholistperioden. (det är förvisso oklart om den sistnämnda verkligen har passerat helt med tanke på onsdagens och fredagens åtnjutelser)...(fast det är på rätt väg med tanke på att torsdagen blev klanderfri)

så, för att definiera hur o-nördig jag egentligen är bör nämnas att jag med handen på hjärtat varit på max 30% av det totala antalet föreläsningar jag har haft, jag skiter alltid i orginaltentor, jag vägrar köpa studentlitteratur då jag anser att ex-tentor fungerar bäst på den lamt utvecklade utbildningen, jag pluggar max fyra dagar innan en tenta och är dessutom mest bakis på projektgruppmötena. självklart ser jag ner på väl förberedda och strukturerade människor.
paradox: kan ju börja med att säga att organisationsteori varit lite av intresse när man tvingats göra arbeten i ämnet och söka info i böcker och proffessorsavhandlingar skrivna av gubbar som man tror har dött och återuppståt. de fick av någon anledning ta del av kändisfacket i min hjärna, tror du inte att en av dem står där livs levande framför mig och bläddrar i sin egen bok (som jag har läst) i ett 15 kvm stort klassrum.
jag sitter längst fram, lyssnar med en fasionerande min och räcker upp handen för att svara på typ alla frågor. dessutom inte bakis. inte ens full. jag är den enda han kan namnet på. & jag känner hur alla jävla-nörd-ögon fräter mig i nacken.

detta kan möjligen vara ett mycket kortlivat stadie. ingen vet. men jag ska försöka att följa upp detta fenomen

det var visst bara sommar

TZT

Tja-tja-tja

nu har jag alltså utan någon seriös mening vänt sida på den håriga överarmen och slutat småäta, bli stupfull och framför allt röka. VAAA. olga har slutat röka liksom. ofta. det har gått 3 nikotinfria dagar, ja, jag käkar inte ens nikotintuggummi & inte heller substitutkäk. frågan är om min teori stämmer att men jag har lirrom aldrig vart sådär riktigt beroende du vet, sån som ba måååste ha en innan-frukost-cigg och måååste ha en smygcigg när man är på semester med päronen. faktum är att jag ba måste ha cigg.
för mindre egoperspektiv har även oscar slutat vilket i sin tur har lett till div irritation och tjafs om typ eh makaroner eller lergökar, vanligtvis avslutat med ett haha det är nog bara rökningen, likvärt med att de nikotinfria dagarna avslutats med x antal glas vin i hopp om att finna den gyllene druvan som jag inte blir bakis av - och jag tror mig själv!

idag börjar jag 18 så tänkte att jag skulle sova ut, yeah right självklart blir jag mördad och förföljd i drömmen hela jävla natten, vaknar med sepeont i ögonen kl 8 och kan inte somna om. FAN JÄVLA ORUTINERADE HELVETESSKIT HÄR FÖRSÖKER MAN GÖRA DET BÄSTA AV TILLVARON MEN NÅN JÄVLA SPANJOR SKA SKJUTA MIG PÅ ETT TÅG DÄR JAG BLIR GÖMD AV TVÅ MAFFIOSER SOM JAG INTE LITAR PÅHÅHÅ. DÖ

vill bara minnas denna tid för det var alldeles för längesedan alla hormoner & dopaminhalter var i perfekt balans och harmoni - eller om man ska tro mig själv - välbefinnande & lycka födda ur följdsamheten av inutiationens röst.
analyserat sönder tillvaron, smakat, känt & provocerat varenda opåtaglighet som snuddat mitt psyke för att shiffra detta gyllene recept.
våga inte påstå att det bara är sommar

salt

jag förstår inte riktigt vad jag håller på med, eller typ alla. känns som att sedan plugg tar slut tar livet slut för alla och ironiskt nog sjunger man om frihet och div ouppnåeliga komponenter när man tar studenten. det börjar likna sovjet. livet påstås vara en piss-klitta som man är tvungen att fladdra igenom, och det är ängslan i allas röst då alla likgärna kunnat komma från arboga. Jag känner mig barnslig och naiv av att inte känna detsamma. är det bara jag som tycker att det är fantastiskt att hundrafemti gram opoppade popcorn endast innehåller 450 kalorier och ger upphov till den fetaste av de fetaste skålarna som någonsin överdimensionerats på ikea och räcker typ foreva plus att man blir mätt efter en 4edels skål.
ska nog säga upp mig från arbetet idag
sen flyr jag detta län för att bekanta mig med optimism
ja jag är blåögd & sårbar och vågar snart inte försöka igen

sleep all day

obefintligt tillstånd, tidsuppfattning samt rumsuppfattning är totalt gone och jag kan inte samla en endaste tanke eller snarare formulera. det är somom logiken och följdsamheten aldrig varit där, jag kan inte minnas hur det är att bara vara. själv.
sol ute jag inne. klämmer på en finne. försöker undvika att tankeverksamheten bildar ordet 'tandem' för jag är inte på någon buss och änmindre cykel men överallt jag går, ÖVERALLT är det bara tandemtandemtandem. utklädda, fulla, glada, upprymda, påhittliga, spontana, fimiljeserade, äckligt vidriga alkoholister. nu är de förmodligen på liseberg och åker nån läskig attraktion men som är allt annat än läskig i tillståndet som råder. sedan drar de av för att dricka öl ur vinglas på någon uteservering i strålande sol och förtifem grader för att sedan sjungandes och gemenskapsglädjande tåga mot torget där de ska hoppa och hylla malmös flagga som ju utan tvekan är bäst, störst och schtekigast. nej jag får självmordstankar om jag fortsätter. jag förtjänar inte detta. typ påven i helvetet.

ältning slut.

jag är för att tala om ngt annat rätt nöjd med mig själv för tillfället då jag lyckats kröka fyra dagar i veckan för att sedan jobba typ livstid och resa dit & hit & inse att jag faktiskt har klarat plugget. väcker tanken på att ekonomprogrammet är milleniets skämt med sitt sk 'heltidsstudier' men jag låter den sova vidare för det är bättre att någon hinner sova här. vidare har jag kommit till insikten att jag hädanefter bör bli mer ego. helt jävla pure ego precis som alla andra jag betjänar. känner mig sjukt mogen dock med avsaknad av integrerat känslotillstånd. fast det är klart, ibland vill jag fortfarande måla alla bänkar rosa i botan och låsa in mig i ett telefonbås fyllt med lustgas för att sedan låtsas vara religiös och apply for a membership i domkyrkan.
so far nöjer jag mig med att tugga alla tuggummin i en extrapåse samtidigt och JA man får ont i käken och NEJ har ingen aning om varför jag gör detta. tänderna känns ganska clean alltså.
haha gjorde just en snabbpsykoanalys om tuggummina och kom fram till att gummit typ symboliserar massa ångestkänslor vars utlösande faktor är okänd och det känns såjävlabra att tugga sönder skiten hårt tills smaken försvunnit och käken är så avdomnad att man inte orkar bita ihop ens en gång till.
spottade just ut dem.
nope.
funkade ej.

.

små ögonblåa kindroser
&
nyfiket giriga fingertoppar
kittlar fantastiskt lent
nästintill grådaskig likgiltighet

.....

donno how to put this in words. verkligen
det är skam, dödsstraff & fifanihilvede
livet rolik företeelse. allting grått, menlöst, själadödande vidrigt. kvällens plan är att försöka att inte dynga ner sig. jag har inte varit utomhus i annat syfte än att köpa cigg sedan eh promenad typ 12/3. okej inte sant vid närmre eftertanke, senast jag var utomhus i annat syfte än ciggköp var när jag ferbilt letade efter potentiella alkisar som kunde skriva i mitt emo-block. detta strax efter att vi blev portade på arimans 4-eva typ och drog ned challeskillen i vår definition av paradiset aka helvetet*. fattar ni hur stort hål jag grävt i mitt golv. för stort för att forsatt grävning ska kännas riktigt fullfilling. jag funtar på att slå på stort och göra en hårinpackning. typ sätta på mig rena kläder. ja härrägud.


* detta var en bländande död söndag & potentiella alkisar som fanns var enbart vi, om man skall vara extra petig vill säga.

så ligger jag här som vanligt vertikalt på sängens långsida och förundras över att ingen har kommit och piskat mig för mitt skamliga beteende. vi räknade ut att av 13 dagar har tre varit nyktra & jag tycker fortfarande att menvadå så mkt har vi väl inte krökat.



anyways.
kanske bör göra något åt saken istället. typ hitta ett stoppur som stannar tiden och råna alla små boutiqs som finns i närheten, kuta in på sf och sno jävligt mycket popcorn för aldrig aldrig får man egna pops att smaka likadant, lämna tillbaka femton ton böcker till diverse bibliotek, jogga runt hela stan sju gånger, plugga in allt skit man har missat eller bara gå in och ändra i systemet till vgn för inte är det så att något fastnar ändå, sola mkt solarium, fixa håret för att sedan klicka av stoppuret & låtsas vara naturligt fabulous medan alla andra tryin to hard sjukt offentligt. jagmenar gå till gerda där alla utövar monotoma rörelser som dessutom är jobbiga/tråkiga i ett och samma rum dag in & dag ut för att sedan ändå kröka ihjäl resultatet ett par dagar senare. positiv_chick@rehab.lu


nejvetni nu ska jag städa mitt rum.

soppa

känner mig som ett tomt ciggpaket 08
det är FINE. sluta vänta på en jävla reaktion, som om inte hela jag är en reaktion hela tiden dygnet runt. 2008 var året då livet tog slut och ersattes av nån slags
dålig kopia av föregående år
jag är bara en bieffekt, den gamla molgan liksom bara försvann
och hela tiden, HELA TIDEN är det en jävla mur att ta sig igenom.

& jag pratar inte med deej, vill du veta hur jag mår, läs min blogg!
#emoGlenn_1990

alltså sant overheardish i götet på spårvagn a.k.a tunnelbana nånstanns mellan stationen och linné eller vad det hette.

kronologi: hårt krökande på utdragen tid och ständigt undrande över vafangörvihär följt av ännu mer krökande utökat till dagtid har förundrandsvärt resulterat i någon slags tomhet, melankoli, omotivation, likgiltighet osv. som i sin tur för två dagar sedan fick mig att skita i allt vad att överleva heter. vi snackar alltså inga fötter på jorden om ens i närheten. vi snackar tenta imorgon men jag ska kröka ikväll. vi snackar bläckfiskar är för tillfället mycket trevligare sällskapsdjur än jag.

när min hjärna med tillhörande fantasiceller brann upp framgår inte. inte heller varför jag bjudit in en farawayfriend hit som skulle vart här för 3 min sen & jag ligger oduschad i mitt ostädade, nerrökta rum med mobilen kanske i köket och bryr mig minimalt.
jag tänkte kanske bada i svaveloxid idag, nån som är på?


Nej snart blireju fest!

njet

vaeh?
äre 2008?


vad ska jag säga, förlåt eller nåt,har verkligen inte haft tid att engagera mig i högst oväsentliga petitesser. hela hösten känns nu i efterhand som en tjock dimma av diverse förbrännbara komponenter avlösandes varandra som varken har levererat nytta eller verklighetsuppfattning. för tillfället smakar det mest quinoa och marlbror light med en touch av vitlök i munnen.
det är iaf tur att zlatan inte blev årets nobelpristagare
nödvändigt konstaterande


är så jefla nöjdish med mitt rum! liksom tog hundrafemti snigel-os men äntligen hittat den ultimata får-inte-möblera-malmoenationish-planlösningen. sista touchen inträffade den 28 december då jag hemkommen från riga inser att detta är första gången på verkligen ettochetthalvt år som jag har varit i min bländande ensamhet i mer än 2 timmar. jag utsåg tillochmed dagen till internationella olga-spenderar-tid-med-sig-själv-och-OBS-med-sig-själv-&-ingen-annan-inte-ens-mobilen-day. glodde film i nån timme, drog till ishallen i FYRA timmar varefter jag besökte alla antikvariathålor som går att finna i lund vilket är en whole of a många. sista inredningstouchen blev således ett te-sett, jä du läste rätt, ett såntdär med stora koppar och tillhörande tekanna med dekorativa JÄTTEfula rosor med vilket det är tänkt att det ska utövas sofistikerad tea-time runt mitt romantiskt inspirerade bord. på vilket det dessutom ligger överpretto (OBS deko-)böcker som ser ut att härstamma från wasas tid men som i verkligheten är almanackor från 1947, 48 och 49 MEN som jag fick gratis av gubben som såg ut att ha fryst fast i nån av antikhålorna och typ inte träffat någon sedan 1947, 48 och 49.
iaf.
runt 8tiden på kvällen blev det sjukt läskigt att vara ensam i den annars överförfriskde korridoren vilket satte igång mobilen. ett tag trodde jag att psykosen tagit över helt för jag tyckte mig höra duschljud - & jag var alltså inte i duschen. sen hördes det hur ett rum längre bort öppnades, stängdes, öppnades igen åjaba okej nu ringer jag fan psykakuten för vem hälsar inte som man bor med. sen var det låsa dörrn och fara till sthlm morgonen därpå
jocke berättade runt den 6e att det var en kille som lånade fridas rum i mellandagarna och hans upplevelse sammanfattades ungefär; silverfiskar i köket, könshårsbollar i duschen och nån brud som gick runt naken pratandes ryska i telefon.
inga kommentarer men jag är rätt säker på att jag manage to put clothes on innan jag lämnar mitt rum. å andra sidan.. venne men.. asså isf bh och trosor fan aldrig naken. soveer inte ens naken. haha fan vad jag måste överbevisa


yes det var typ allt jag ville säga