HAHAHA danny stödjer bröstcancerkampanjen och är så fuhul. vad hände. alltså inget mot bröstcancerkampanjen, bara att den råkade infinna sig med honom i sig. fan nu är man missförstådd för typ alltid, spelar ingen roll, bara man nämner aids eller judendom i en mening vars nedlåtenhet på intet sätt syftar på the-thing-we-do-not-speak-about är man häxan som bör brännas offentligt.

liten trevlig sak som inträffade alldeles alldeles nyss: ligger på soffan i vardagsrummet med huvudet på armstödet och datorn på magen, nyss kommit över min pms sådär halvt och börjat glädjas över att oprah äntligen är slut & rachel ray tagit över för att jag ska kunna genomfladdra allt poo fram tills själva matlagningen som i sig är UHUSEL men jag liksom måste se det ändå pga någon slags sjukdom. summan av nejlikan är alltså att allt började ljusna upp här i livet på den mörkröda skinnsoffan då det helt oanmält regnar en stråle av sand på min näsa. jag sitter alltså med sand i hela fejset, ögon, näsa, u name it, och det bara kom från ett hål i taket som polackerna kände för att borra just precis nu våningen ovanför. det är liksom som om de sammanfattade hela mitt liv i form av ett konststycke. amazing.

jag är uttråkad. skulle kunna lägga mig på golvet och meditera tills jag lyfter. det är dock för fantasifullt. hör upp vanliga rutinerade människor som känner sig fullt delaktiga i samhället (eftersom det känns som att jag alltid kommer att tillhöra minotiteten som särbehandlas, först var man barn, sen gick man i skolan, mer skolan, sedan arbetade man i ett år och tillhörde minoritetsgruppen som hette arbetande-direkt-efter-skolan-utan-erfarenhet-naiv-dum-yngling, följt av säsongare som fick typ 30% rabatt på allt och det var ok att vi typ plundrade hotell, vidare bröt jag armen och var helt totalt utstött av allt och alla i 1,5 månad för att sedan bli jättejättesärbehandlad som student) jag är så uttråkad att det mest kreativa jag kan komma på för tillfället är att sova. är dock inte alls trött och både kropp & själ är helt redo att angripa nya utmaningar & äventyr i livet men jag sitter ändå här med sand i ansiktet och inväntar rachel rays matlagningsklipp.
Det är så motsägelsefullt med rutiner. när de existerar sprutar idéautomaten men dagar som denna, veckor som denna, månader, år som dessa står det bara still. liksom det mest innovativa jag kommer på just nu är gymmet. shoot moi

nu börjar matlagningen!