tre ipren senare inser jag att det inte alls är tuggumit som tar bort smärtan, det är ipren! background: inflammerad visdomstand som jag just har insett växer snett vilket förmodligen innebär eventuell tandutdragning. tror dessutom att jag har utvecklat någon form av tandläkarskräck trots att jag aldrig har haft någon, inte vad jag vetat iaf. minns när jag som elvaårig rebellisk pre-tonåring fick dra ut en käkmjölktand för att jag gnagt sönder halva genom kycklingbensknäckning, efter femtusen bedövningssprutor minns jag fortf känslan av hur tången runt tanden gungade hela kraniet fram och tillbaka i oändlighet för att det sedan sa ngt likt zchmupppzzz och det gjorde ändå fruktansvärt ont efteråt. då är det bara att stoppa blodflödet nu så är det över, tänkte jag när tandläkaren sa att 'då är det bara att stoppa blodflödet nu så drar vi ut tanden'. luckely hade bedövningen satt igång på riktigt när det tydligen var dags att dra ut tanden, men känslan. jag ville slå näven i det lilla bordet med diverse långa metalltänger och pincetter som jag vidare tänkte använda som mordvapen på tanten i vit rock med agressiva plasthandskar, sedan skulle jag liksom volta över det varma bloddräpande liket och strypa den asiatiska assistenten med salivutsugningsslangen och kuta för livet ut genom korridoren.
lyckligtvis var rationalitetsområdet i min lilla hjärna ganska välutvecklat så jag låg stilla och gapade stort som en ducktig flicka genom hela proceduren.
inser nu en tendens till förträngning av tandläkarskräcken jag tidigare nämnde.
anywho. ipren is the shit för tillfället, för att inte tala om placebo eftersom jag tror att tre ipren hjälper mer än en
