hotshot

förlåt för att jag inte har skrivit här på femton år men jag har tydligen funnit andra sätt att konstatera min efterblivenhet. Det har liksom varit så uppenbart senaste tiden, allt är så betonat.
Vaknade halv 8 idag och har kollat på tv-shop fram tills nu då jag kände att min hjärna började krympa och jag insåg att jag måste dokumentera mina tankar innan de förvandlas till bajsisar. Och jag har bara progg i hela kroppen hela tiden, det försvinner förmodligen i takt med bakfyllan som jag även har idag. Det är liksom huvudvärk med proletärer som får mig att bli alldeles kreativ med en touch av 70-talssocialism och jag vill lära mig att inte gilla färgen rosa och slippa känna mig som en dude i nya axe-reklamen (den där det sprutar från armhålorna). Vidare vill jag forska vidare på min hypotes att 15 minutes of fame inte gäller i danmark där det måste röra sig om timmar. De gör typ mer tv-program än svenskar och har förökat sig till bara fem och en halv millar vilket måste innebära att andelen kändisar i dk är större. Funtar även på att skaffa ett medlemskap i kulturkaféet för att få utlopp för alla dessa fantastiska upptäckter jag råkar göra hela tiden.

Tror det är en perfekt söndag för tavelmålning, dock efter att jag städat allt jag (själv!) har orsakat på 45 kvm and it looks bad. Tänker inte byta lås idag

toothish

tre ipren senare inser jag att det inte alls är tuggumit som tar bort smärtan, det är ipren! background: inflammerad visdomstand som jag just har insett växer snett vilket förmodligen innebär eventuell tandutdragning. tror dessutom att jag har utvecklat någon form av tandläkarskräck trots att jag aldrig har haft någon, inte vad jag vetat iaf. minns när jag som elvaårig rebellisk pre-tonåring fick dra ut en käkmjölktand för att jag gnagt sönder halva genom kycklingbensknäckning, efter femtusen bedövningssprutor minns jag fortf känslan av hur tången runt tanden gungade hela kraniet fram och tillbaka i oändlighet för att det sedan sa ngt likt zchmupppzzz och det gjorde ändå fruktansvärt ont efteråt. då är det bara att stoppa blodflödet nu så är det över, tänkte jag när tandläkaren sa att 'då är det bara att stoppa blodflödet nu så drar vi ut tanden'. luckely hade bedövningen satt igång på riktigt när det tydligen var dags att dra ut tanden, men känslan. jag ville slå näven i det lilla bordet med diverse långa metalltänger och pincetter som jag vidare tänkte använda som mordvapen på tanten i vit rock med agressiva plasthandskar, sedan skulle jag liksom volta över det varma bloddräpande liket och strypa den asiatiska assistenten med salivutsugningsslangen och kuta för livet ut genom korridoren.
lyckligtvis var rationalitetsområdet i min lilla hjärna ganska välutvecklat så jag låg stilla och gapade stort som en ducktig flicka genom hela proceduren.
inser nu en tendens till förträngning av tandläkarskräcken jag tidigare nämnde.
anywho. ipren is the shit för tillfället, för att inte tala om placebo eftersom jag tror att tre ipren hjälper mer än en