My fabulous life

Det passar lissom inte in i mitt fabulous life.

Blev påmind om att jag tydligen har brukat detta uttryck vid flertalet tillfällen i det förflutna. Frågan är då vad jag har lyckats inkludera i detta life jag kallar fabulous. Var är gränsen för vad som anses fabulous och hur definierar jag den? Helt allvarligt talat så är det jäkligt sub-subjektivt (sub-subjektivt har jag kommit på är ett bra uttryck för en subjektiv uppfattning som i sin tur blir subjektifierad av sig själv, dvs faktumet att man ändrar sin uppfattning om saker relativt tiden och upplever den förra uppfattningen X annorlunda vid ett senare tillfälle Y. Det finns ett riktigt ord för detta men jag minns inte vad det heter.. typ diskurs fast som inte ha med språk att göra.. och inte med andra inblandade heller... Har min förklaring ännu inte skapat klarhet, se exempel:) för exakt ett år sen när jag var klar med studentlivet och no plans mer än att flytta till Sthlm så hade jag en bild av att ett fabulous life inkluderande;

-          iPhone 4

-          Körkort

-          Åka till NY

-          Ny laptop

-          Bil

-          Typ jobb, som måste ligga i stan

Just i den rangordningen. Så. När jag plötsligt fann mig tacka ja till jobbet jag sökte för ett år sen så blev beslutet att skriva under anställningskontraktet väldigt lättfattat när jag fick veta att man fick en iPhone som arbetstelefon. Det var verkligen det enda som kunde göra så att mitt liv kändes fullfilling med tanke på att jag tidigare efter tre månaders väntetid äntligen fick min älskade avbetalningsiPhone, ägde den i 7 dagar, varpå jag tyckte det var en bra idé att lägga den på en dräggig bardisk på V och dansa iväg. Detta beteende täcktes inte av försäkringen. Det var alltså inga konstigheter att tacka ja till jobbet och uppnå mitt sub-subjektiva nirvaniska tillstånd genom återförening med en iPhone. Senare under året skaffade jag körkort, drog till NY, inskaffade ny laptop, jobbet var ju fixat och sen även bil. Inte blev fan livet fabulous för det. Satt i bilen med ”Millions” i iPhonelurarna ochba shit vad detta är min sub-subjektiva bild av ett fabulous life för ett år sen. Men inte längre.

Nu sitter jag på en riktigt trött HTC som man inte ens kan svara med när folk ringer och känner att fan det är ok att ta tuben till jobbet i Sumpan. Den subjektiva uppfattningen just nu består av mycket mjukare värden, mognad kan vissa också kalla det. Kan mognadshastighet ligga till grund för förmåga till självironi? Att man alltså kan skämta om sina sub-subjektiva upplevelser, ju oftare subjektiviteten förändras ju mer frekvent kan man belysa den från sidan. Ellår?

Som det kanske framgår är jag lite bakis idag.

Hejrå!

Bittha

Tack Chrome. För ett mer samtidsorienterad front end på denna antika bloggplattform.

Ja, det är tanken att jag nu kommer att nejmdroppa random IT-ord för att jag till kanske 7,5% vet vad de egentligen betyder och låtsas förstå hur de hänger ihop. Sumarum är att man kan lösa allt, vad som helst, mha dessa ord i olika kombinationer. Rätt coolt faktiskt. Trebokstavskombinationer i kombinationer som skapar utopi. Hur man nu ska få det låta poetiskt


Vaknade hemma i Malmö imorse av att jag i min dröm sköt en 5årig pojke i huvudet med ett hagelgevär, från fönstret i rummet jag fann mig själv sova i. Det visade sig dock inte vara en mardröm, ty grannpojken sprang runt vårt hus och "lekte" med sin ilande, vidriga röst som ekade in i både det centrala- och perifera nervsystemet. Nämnas bör också att klockan var 07.30 när denne egoistiska snorungens freaks till föräldrar ansåg att det var lämpligt att släppa ut sitt dampbarn på gården och få blommor att vissna, fönsterglas att spricka och tydligen släppa loss mördaren i mitt psyke. Gu vad bitter jag lät där.

Anywho

En roligare ton blire kanske om jag berättar om att jag pallade med 1 h och 45 min av Parsifal av de totala 5 timmarna. Det var tillochmed rätt vackert, eller mycket vackert om man diskuterar musiken. Vad som skedde på scenen var något annat. Varför riddarna iförda naziuniform genomförde ett helt zen-aerobics-pass var högst oklart, dessutom helt osynkat. Men det var trots segheten något upplyftande och intressant i hela konstellationen, så egentligen skulle jag ha orkat med hela vägen om inte vinet väntade. Nu blev det 1-0 till vinet (vs kultur, vilket jag skulle säga är en kulturell företeelse i sig, givet att det brukas med det som ändamål). Hjärntvätt slash strävan efter harmoni, andlig återhämtning och ytterligare bevis på det mänskliga psykets dysfunktionalitet. Det var min tolkning av akt 1. Heliga Graal, nattvarden, dela på "hans själ", zenpasset och avhållsamhet liksom förenade sig till en trött fis som spred sig över amfiarkitekturen och påminde om varför jag skulle iväg och dricka det där vinet. Det är vin eller bli religiös, religiös kan man dock även vara på söndagar och lördag efter 15.00.

Bitterheten var verkligen ett faktum idag. Detta tänkte jag bota mha promenad i Småbåtshamnen med lillsyrran och kanske en mjukglass med tutti-frutti-strössel. Filibaba!


Tjinx!