Trist näre händer

Det är fantastiskt att en tredjedel av källorna som länkar hit kommer från en rysk porrsajt med inriktning mot Skandinavien. Jag känner mig på något vis träffad av detta faktum, dels för att jag är ryss, dels för att jag bor i Skandinavien och dels för att jag kanske är lite het då, fast jag har ju inga bilder. Skämtåsido. Men det känns för träffsäkert för att vara ett sammanträffande. Hur jag ska nyttja detta tänkte jag lämna till en eventuell total nedgång i livet. Skönt med back ups!


Så kom dagen dedikerad kallsälj.

Var riktigt längesen jag satt i luren och tvingade möten på stackars, små oskyldiga mellanchefer. Det är verkligen motsatsen till ego boost, att man måste nypa sig själv i armen för att påminnas om att det inte är personligt. Det går liksom sådär när man finner sig själv skämta och hänga kvar med växeln för att de faktiskt är trevliga och odömande. Men sen tog jag tag i läget och vände på den håriga överarmen, baliksom levererade. Det är nog verkligen tipping pointen mellan möjligheternas och de rosa puffkuddarnas värld och världen av kvicksandsliknande ångestmoln.


Två frågor jag inte kunnat sluta tänka på:

1.) Varför ser äggröran ut som att någon har förtuggat den på våra affärshotell?
2.) Varför tar man med sig porslinskoppar och metallskedar som man ihärdigt rör om med i koppen, icke slumpvis nuddande kanterna, oavbrutet i flera minuter på ett tåg klockan 06.24

Vasaru?

Undrar om döv-forskningen hinner ifatt min konsumtion av ashög Deep House i ett par Jays hela dagarna på jobbet. Det vibrerar i hela kraniet när man sätter på Prince of Persia med Sticky K, kliar i trumhinnorna samtidigt som det skapar en form av hjärnmassage psykiskt och fysiskt på samma gång. Blir dessutom lite existentiell motsats till ångest när man lyssnar på Purist - Andhim Remix med Piemont på 01:17. Kände mig som en riktigt belöningsreservtömd och avdankad dekadenssökare när jag lyssnade på den på väg mot ett partnermöte här om dagen. Var som en en sån där munk eller något, att jag välsignade den trötta och bleka tanten i kassan på Pressbyrån, gav henne en komplimang och log, liksom kände mig såjävlaupplyst! Det var som om jag aldrig trodde att jag skulle säga det men Carpe fucking Diem! Fast det gjorde jag givetvis inte

Till något som är ganska ointressant:
På mitt förra jobb slogs alla om bananerna i fruktkorgarna. Folk hamstrade dem till sina cubicals så fort leveransen kom måndag kl 10:00 och onsdag strax innan 11. Sen om de var helt slut för att man kanske var på toa i fem minuter så kunde man gå till en annan våning och plocka med sig en nan. Då blev det kriminalutredningar om hur det blev ojämvikt i fruktkorgarna mellan våningarna.
I IT-branschen kan man hitta likheter. Inte med fruktkorgar då IT-folk på intet vis känner till fenomenet vitaminberikad fröda. Däremot med tangentbord och datormöss. Folk hamstrar alltså datormöss på mitt arbete. Föreslog kontorshund och träffades av 25 pingisbollar två sekunder senare. Har en del subkulturella nyanser att snappa upp här. Sakta men säkert finner jag mig själv diskutera Scrum och Kanban spontant över en öl på fritiden. Reality checkar ibland om jag är en transa i heels och läppstift, men lugnar ner mig när jag hör mig själv nysa likt en kinesisk nakenhund

Jo bara en grej om Linkedin. Tycker att jag har legitimitet att uttala mig om detta då jag arbetat i branschen. Det gäller överproducerade Linkedinprofiler, där folk har kanske femhundra rekommendationer, beskriver i superduperdetalj vad de gjort på sina femtusen jobb, lägger till trettifemti taggar och övertitulerar sig så man blir mörkrädd. Det är så obvious att man söker jobb! Hej jag är asgrym på det jag gör och trivs superduper på mitt arbete så tro inte att du ska ringa och headhunta mig nu bara för att jag har sålt mig så kolossalt på Linkan. Roooooiiiight

Hisskladd. Man hinner en del på 9 våningar

Rödlila glittervågor blänker i sensommarsol
jävla månskensskimmer och lindblommor som vet
exakt
hur de ska dofta

Själv går man omkring och är fett seg



Kanske tar mig en dos resonans
& bjuder på metahumor
När det ändå är hissmusik i sängen

Inhalation

Är det bara jag som stör mig på att det är vänstertrafik i tuben? Makes no freakin sense!
För det första blir allt tvärtom när man ska försöka komma på vilken ände av plattformen som är mest fördelaktig att stå på, för det andra så är även "gångbanorna" mellan plattformarna vänstertrafikerade, vilket typ 30% av Sthlmarna (möjligen besöksbönderna) inte förstår, trots att det är jättestora gröna och blåa klistermärken på golvet med pilar åt tilltänkt riktning. För det tredje så är rulltrapporna förmodligen byggda efter 1967 den 3e september kl 05:00 och är därmed högertrafikerade vilket är såsjuktidiotiskt eftersom man då måste snedda från den vänstertrafikerade gångbanan för att komma till den högertrafikerade rulltrappan och vice versa. Ja jag vet, det finns vänstertrafikerade rullisar också, men jag har fört statistiska mind anteckningar över detta och kan konstatera att ca 80% av rullisarna är högertrafikerade. Crazy att man inte bara gör alla rullisar vänstertrafikerade när de faktiskt är kompatibla att köra åt båda hållen, göra dem bakåtkompatibla liksom. En annan jobbig grej är att oavsett vilket håll rulltrappan körs åt så "kör man om" varandra enligt högertrafikregler.

Kinesen är fortfarande på semester. Ja alltså han som sitter vid datorn i en bottenvåningslokal på St Eriksgatan på något oklart företag med skitiga fönster som jag går förbi varje morgon och eftermiddag på väg till och från jobbet. Vi har alltid ögonkontakt baföratt. Eller först var det mest för att jag speglade mig i glasreflektionen och såg att någon tittade på mig från andra sidan, men sen har det liksom blivit någon form av reality check (eller tvångstanke), att jag vet att han sitter där trots att klockan är efter halv sex, och att han vet att han fortfarande jobbar fast jag är på väg hem klockan halv sex. Så en dag i juni var han inte där. Nu har det hunnit bli augusti. Jag nästan fäster blicken på fönstret långt innan man kan se in med någon form av hopp om att han är tillbaka, menä. Inte tillbaka. Undrar om han kommer att vara brun när han är back? eller kanske lite gladare? Han har nämligen en aningen trött look u know, kanske för att han är i dendär bunkern innan åtta och efter halv sex varenda dag.

När jag själv gjorde testet vid Master Person Analysis certifieringen så sa dem att jag inte lägger så sor vikt vid detaljer