Jag har nu förlorat min konferensreseoskuld. Det var som väntat; torrt i början följt av Duracellkaniner som på ett obehagligt vis kan upplevas som för närgångna. Efteråt kändes det tomt och lite skamligt.
Hade dock en fantastisk resurs i form av självironiska arbetskamrater som liksom okejade hela rejen. Alltså att jag var där. Dessutom vann vi team-tävlingen i form av reklamfilm. Så jag är ganska nöjd ändå. Kan nämnas att vi vid middagstillfället anmälde oss till "spexet" där vi framförde Lilla Snigel med stängd mun. Det visade sig senare att vi var de enda som anmälde oss till spexet, resterande nummer var inplanerade och skapta i syfte att lyfta fram företagets värderingar på ett djupt sätt. Jä
Tänkte att jag skulle vila ut idag med tanke på bastandet kl 4 i morse men på något underligt vis har jag lyckats bjuda på vinkväll här. Det är så fantastiskt spännande att vara jag ibland!
Jobbig grej --> att inse verkligheten. Is this it? Ska jag nu arbeta 8 h per dag och längta efter fredag? Det är som om alla dedär vuxna som tvingade mig läsa natur-medicinsk-kemisk-biologisk linje på gymnasiet verkligen njuter av skadeglädje. Fatta så coolt om jag hade läst astronomi istället för att konsumera dokumentärer om universum (stavas med stort U? ja? nej?) på trött bredbandsuppkoppling. Faen.
