inatt kl typ 4 slängs mitt fönster upp (& det var helt stängt innan) och alla fula krukblommor (blomkruk?) bara flyger ut i stormen på vilket jag svarade till Gud att det var lika bra, men vart tog all sömn vägen? vips.
för sen låg jag och vred på mig till typ 10 för jag hade så jävla ont i fingret.

sen visar det sig att all tågtrafik är inställd vilket innebär att jag inte kommer in till lund ----> inte kan skriva arbete -----> dåligt samvete ------> kunde ha sovit längre om jag visste innan


dagen är kommen då det visar sig att jag även är imun mot baksmälla.
OCH med tanke på att jag är som jag är och alltså på det vis jag inte borde vara glömde jag tacka JA till antagningen för statistik och jöken vilket innebär att jag är struken från hela ekonomprogrammet. manba ..... så jag fick kuta till delen av universitetsområdet gud glömde och fixa efteranmälan.
man kanske kommer in.

phew är något jag inte har uttryckt på länge men har blivit helt likgiltig inför allt som händer, alltså allt som går fel, runtomkringmig och undrar när jag inser vikten av livet och uppskattar varje andetag jag tar särskilt de vid rödljusen.



fast jag mår bättre


men det är en hemlighet



det här med att ha dygnet bakofram, jag kommer att tänka på så jävla dumma saker. det senaste som jagar mig är hur jävla dum jag blivit. det känns seriöst som jag är 80 år och sitter på ett hem och ältar mitt liv som om jag vore halvdöd.
en sån stor del av mitt liv går åt att känna mig dumförklarad