ångest att vara hemma. dessutom för andra gången denna vecka, morsans f-dag i onstes och lillbrorsans idag. manbavilldö för ingen konversation går ihop och för alla är så trevligt egocentriska. & idag är jag såhåhå bakis att jag helst hade velat ligga på ett bårhus och inte vara med på familjefotosession a.k.a tre timmar långt tjatter om att nej-nu-log-inte-sofie-så-nej-nu-blundade-farmor & alla är sjukt irriterade och arga men måste le på fotot vilket gör att de blir ännu mer irriterade & allt blir bara en ond cirkel. HA
jag måste sluta supa såhär mkt och främst lära mig att säga nej. alltså det är rätt ironiskt för det har vart mina mål hur länge som helst dock utan framsteg haha.
sa jag att jag var SÅHÄR bakis?
det går inte bara att ställa sig upp och borsta av när det är fysiskt. det är inte psyket -> fysiken utan precis precis vice versa och TRÖTTHETEN att behöva hävda sig jämt. jag överdoserar allt jag kommer över. sad but true. det lilla att klara av, klarar jag inte av.
känner mig plötsligt som typ ...en.....ja en såndär som.......... äh javene, men herreserri vad jag måste skynda mig till tåget nu typ. ska rota konst i förrådet först för mitt rum är så inte överinrett at all.
åallabahaaaj
