och jag tänkte på att leva
inte att vara vid liv, utan att faktiskt uppskatta förmågan att andasdra in luft och blåsa ut och bara stå där på balkongen utan att tända ytterligare en cigg och tänka på hur långt avstånd det är till marken
& jag vet inte varför, men jag kom att tänka på en novemberlördag 2003. vi var gårdagens generation av Tunnelneskorter som poängsatte kvällar efter väl förfalskade leg. vi var helan & halvan, systrarna graaf, blues brothers. vi mot universum (harnitänkt på hur stooooooooort universum eg är?? det är så jävlastort att man får ont i huvet). jag på electra-hollywoodcykeln & resten crescent, tetrapack & "en liten-malbro tack".
klockan var typ 03:11 och gatorna var blanka runt stortorget. nedpissade. malmös gator är alltid nedpissade och jag deltar. i alkoholens jävla kretslopp
och vi sjöng samma vers om och om igen "this is to a girl who got into my head.." vi delade på oss för han undrade om min hand fick infinna sig i hans. walt disney i frysboxen de luxe svarade jag. *minneslucka* (fattar verkligen inte hur jag kunde få minneslucka när jag minns detaljerna innan såjävlaväl) vi befinner oss på andra våningen nånstans i ett trapphus ovanför åhlens och jag ser mina bröst bli kritvita pga månskenet och hör en utslängd soffa knaka under mina knän. och fan vad jag HATAR Armani pour homme 03 så jävla perfekt, så mjuk men vass men styv men ödmjuk & len & svinig & farlig & så symbolisk. & 10000 år äldre. & jag kände the thing, det instinktiva men magiska, alla låtar blev till en uppenbarelse, shakespear är inte tönt, carrie & big på honeymoon, kaffe med grädde RICE N NUDLES. hold the horses
detta var alltså födelsen på mina tidigare self-destructions. im never falling in bed.. eh in love igen.
till sist tänkter jag på att lund är heltjävlafucking dead. jag hör fåglar kvittra kl snart 21 på en torsdag. blir nog &bar med sara eller kistan
