Njet

Lyssnar på min playlist som heter Meanwhile In Russia som är ungefär som om Absolute Summer Hits 2003 skulle vara en parodi på sig själv fast på ryska. Samtidigt försöker jag koda nya bloggen i CSS och inser att det är ganska enkelt när man väl kommer in i det. Inser också hur ful denhär bloggen är, den är liksom så ful att den blir snygg. Kanske inte. Men lite som hipster, osmakligt med mening.

Var

Inte

Ute

Igår

Så fem dagar kvar på min korta karriär i IT-braschen. Har i alla fall fått med mig lite terminologi, kul dessutom att göra lite utveckling själv trots att det mest bli paint. Fast i kortare intervaller, med aningen mer insikt i att jag eventuellt själv lider av en bokstavskombination.



Njet
Sa den trötta tanten bakom disken
Vi serverar inte vin
Ökar varken inflationsrisken
Eller empatin

[Ja sen får det nog inte skrivas fler sånahär satiriska kortisar. Kanske blir utskälld av nån statsman eller något. Kanske om man lägger till en liten not om att jag inte menar något illa mer än att belysa verkligheten]

Dating Moscow

Jahapapp.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag kommer att ha världens spretigaste LinkedIn-profil

Night Club Management
Real Estate Management
Business Administration
Knowledge Management
Executive Search
Information Technology
Och nu även Retail Management

Den röda tråden är management, fast mest tack vare titelinflationen på Linkan

Det blir alltså Moskva och modebranschen på obestämd tid. Ibland undrar jag hur jag förtjänar allt som händer mig. TACK du något out there! Får nästan dåligt samvete över att vara ateist. men jag fortsätter att vara fjortisglad och andas lycka/kärlek/allmänt välbefinnande över min existensens.


Jo! En liten heads up är att jag kommer att starta en ny blogg om livet i Moskva. Strategin är ännu under knåpning men säkert är att det kommer vara mer uttalsvänligt, uppdateras regelbundet samt innehålla bilder. Vad gäller sarkasmen vetijagfan hur jag ska göra. Kan bli svårt när man har Sarkasm-tourettes


Tilthen


En nykter markisfestival
Under nederbörd
I mikroporöst material
Med lila och turkosa plastkassar
Och ett telepatiskt
Samarbetsavtal

Lycka på recept. OBS! Endast för receptslavar

Skavsta Airport kan vara en odefinierad öststatsfläck med en touch av depression och laminerade WordArt-lappar, mitt i den svenska skogen. Känns nästan som att vara hemma! Hör liksom till resan till Riga. Ändå kostar en "caesarsallad" 149 kr, gjord på klonad kyckling, friterad i bensin och pommeskrydda. En riktigt schleten själ kom dessutom efter ett tag ut från köket, ställde sig bredvid mig och hällde prefabricerade krutonger på min sallad utan att säga ett ord. Det var ju snällt, tänkte jag.

Dock en sak jag tänkt på som är jobbig - att läsa böcker vars omslag man inte gärna vill blotta offentligt. Varför finns inte random bokfodral? Typ som ett ipadfodral fast för böcker. Vet att det finns men tänker mig justerbara så att man kan använda samma fodral till olika böcker men olika storlek. Dels om man inte vill visa sitt pinsamma omslag och dels för att skydda originalomslaget från yttre påfrestningar man riskerar att utsätta boken för på resande fot. Dethära var ju en ytterligare såndär klassisk affärsidéfödelse, kanske får undersöka efterfrågan. Aningen bakåtsträvande att satsa på komponenter för old-school-böcker, men de lär väl hänga med ett tag iaf. Hursomhaver. Det var inte alls det jag ville säga. Grejen är att mitt bokomslag tillochmed är för pinsamt för Skavsta Airport, trots att det enda jag hör överallt är da-da-njet. Jag försöker dölja det genom att låta boken vara helt vertikal med golvet vilket ser så sjukt onaturligt ut och alla förstår att jag egentligen döljer ett pinsamt omslag.

Boken heter nämligen "Stop Living In This Land. Go To The Everlasting World Of Happiness. Live There For Ever". Tjena liksom. Den är dessutom helt vit vilket får texten att verkligen lysa upp sin närvaro.

Grejen är att den inte är så hemsk som den heter. Det är en snubbe vid namn Woo Myung som återger sin syn på typ nirvana. Han förkastar religioner, yoga och allt sånt själsligt och försöker förklara meningen med livet ur ett ganska kliniskt perspektiv. Lite som Skavsta.

På tal om yoga. Det är ju något jag brukar göra och tycker att fler borde ansluta sig till. Problemet är att musiken som man generellt utövar det till alltid är så jäkla pussinuttig. Det är någon form av comforting sounds som explicit förmedlar någon form av tröst och omfamning. I stil med "det är ok att vara som du är... ägna en stund åt dig själv, det förtjänar du... kom så tar jag hand om dig... såja", janifattar. Men om jag inte behöver tröstas? Om jag mår helt fabulous och bara vill yoga lite? Måste jag då behandlas som nåt jäkla offer?

Därför har jag börjat med en mer modern version av yoga där samma övningar och flöde genomförs till random musik från min Spotifyplaylist. Det är mycket mer utvecklande, utmanande och upplyftande att bara infinna sig i en shufflad playlist utan någon som helst aning om vilken låt som kommer härnäst. Det tvingar en att vara öppen inför ALLT, gilla läget, finna "chi" oavsett hur det låter och hitta kärnan i varje låt. Igår, till exempel, bestod min yogasession av följande:

 - Girls - Death In Vegas
 - Fruängen - Aleks
 - SpongeBob & Patrick Confront The Psychic Wall of Energy - The Flamign Lips
 - How Long, Tensnake Late Night Dub - Sugardaddy
 - Sever - Iamamiwhoami
 - Beautiful Life - Gui Boratto

Till meditationsstunden spelades:

 - Peace Sells (2004 remastered) - Megadeth
 - Hood - Perfume Genius
 - Equinox (Henrik Schwarz Remix) - Code 718


Hur sjukt det än låter så fick jag en high on life trip till SpongeBob. Vetinte vaför med den tar verkligen bort alla imperfekt, pluskvamperfekt och futurum, kvar lämnas endast presens vilket ju är poängen med dihele. (Kanske för att det är just SpongeBob haha, liksom chockeffekten tvingar en till nuet)

Om någon känner för att testa bjuder jag på min playlist:
Fika med taggtråd

Måste dock klicka i shuffle!

Män alltså

Jamen tjeeejna-tjenja

tjinx

and stuff

Det där tjeeejna kommer från Partaj som i sig är en ganska trist humorunderhållning men där det finns ett återkommande inslag från Café Bärs som bara dödar. Tycker man springer på dessa tjenare allt för ofta i verkligheten alltså.

http://www.youtube.com/watch?v=91_nzpFV7eA

På tal om såna tjejnare, är det helt kört för all framtid att skaffa killkompisar? Menar man har ju en hel drös från gymnasiet och universitetstiden, då var det tydligen ok att ha socialt och icke-sexuellt utbyte med motsatt kön, men nu helt plötsligt är man naiv och lite vrickad om man tror att man kan inleda ett vänskapsförhållande. Dels att det tydligen är en oskriven regel att ALLA män vill ligga med en och att de på intet sätt finner ens intellekt, humor, argumentation och allmänna sällskap tillräckligt för ett vänskapligt syfte. Dels ska man tydligen ändå "låtsas" som att man är pals tills man får ett oannonserat sugmärke på olämplig kroppsdel (<-- bara elaborerar, försvenskat engelskt ord, I know, men gillar't).

Faktum är att jag blev bjuden på en vänskaplig middag hos en sån där tjejnare. Var tillochmed noga med att poängtera att detta är ingen dejt, just casual hanging, right? Fick det bekräftat och dokumenterat i form av ett short message service och tänkte att nu kan det fan inte bli mer tydligt. Köper en flarra riktigt najs rödtjut, sätter på mig så odejtiga kläder som möjligt och knatar dit. Får en halvkrasslig middag som skär sig aningen med mitt fina vin, men wtf tänker jag, vi är ju bara pals. Har en del intressanta diskussioner om politik, meningen med livet, ex, karriär och allt sånt man måste avverka, klockan blir mycket och jag meddelar att jag strax tänker bege mig hemåt. DÅ flygs det fram och jag är med om något slags tvångelförsök som jag fort försöker avstyra. Väldigt förvånad hänvisar jag till smset, stämningen och kroppsspråket, att jag inte förstår hur det kan ha misstolkats? Jag får århundradets utskällning, får veta att jag borde vara tacksam över att jag ens fick komma dit och äta mat, för normalt görs detta endast för supermodeller. Jag får också veta att jag har fin gump men att jag inte är supermodellsnygg. Slutligen får jag veta att jag ovan på allt detta även har små bröst. 

Jag tackade för informationen, tog min vinflaska och gick därifrån i ett frenetiskt skratt

Som den väluppfostrade flicka jag en gång var tänkt att bli så slängde jag iväg ett tack-för-middagen-sms dagen efter. Ja sådär som man gör 

Tack för maten

Den var go

Men under bordet

Fanns en rosa ko

Trist att slutet blev så tvärt

Missade att fokus var min stjärt

Fick ingen respons på detdära

Urkande

Såatteee ja

no commentz


Beskriver känslan med hjälp av min stortå
Den är blålila, har halvlossnat nagellack och sticker fram genom hålet i strumpan
Detta är applicerbart på det mesta just nu. Sa jag att även andra tån fått samma öde?

Snart blire B&J, Pepsi Max och nya strumpor. Cuz Im a survivor liksom

Funtar på vit månad. Men det vore to wild.



Urkande blåste andedräkten bort min typ värdighet
Kanske borde gå och tatuera in en skriftlig ansökan i svanken


Drunknar i oktober
Igen

Holknekt & sånt

Per Holknekt höll föreläsning på konferensen

Det
Var
Magiskt


Jag producerade kanske fem liter tårar under den 1,5 h långa sessionen
Var så mottaglig för allt han sa, det var som om han sammanfattade hela mänsklighetens disfunktionalitet med  sig själv som förebild. Viba klickade. Fast han vet inte om det. Han hade alla klickattributen som man ska ha enligt Brafman-bröderna, speciellt sårbarheten som liksom klädde av en och spred bokstavligt påtaglig energi i salen. Såg tillochmed till att fånga lite energi i en förbrukad slevenpåse. Det var helt i enighet med min livsfilosofi, att vara lycklig och euforisk som ett konstant tillstånd, nirvana, flow, eudaimonism, u name it och på så vis förflytta sitt egofokus på människor i sin närhet istället. Positivt föder positivt and it all comes back to you, oklart när men med all sannolikhet kommer cirkeln att sluta sig enligt boomerangeffekten. Eh flum på mig, men jag tror fan på det. Vad är poängen med att gå runt och negga när man kan vara en glad och nyfiken fjortis för alltid?

Yeah.

Nästa typ djupa grej jag tänker på är dethär med kriminalisering. Follow? Syftar på det att lagligen förbjuda saker som därmed gör nyproduktion av dessa till en kriminell handling och att utövarna av nyproduktionen därmed kallas kriminella. Det blir en helt ny kontext med Ipred-lagen (äre Mac-inspirerat ellår??) när kriminell blir den som odlar ljudböcker i garderoben. Min mentala bild av en ljudboksfantast är liksom mer  lurvig och mjukis. Ska iaf bli spännande att följa utvecklingen.


Uti vår hage .Net


Så till dagens sista tanke: Agil utvecklingsmetod på terapi eller annat mänskligt.
Tror det kan bli en success! Funtar på att låta det bli min nya affärsidé tillochmed.
Scrum-förhållande eller RUP-kbt, fatta så bra och effektivt!
Tänker mig även en integration med Balanced Scorecard för att enkelt konkretisera backlogen, sen kör man sprintar om två veckor och förfinar produktionen mot målet.
Awesomeness!

Ping-Ponging

Tugga tugga tugga till GummiHz


short message services
turned into ping pong
games & shows

and in the end you wonder
still
are you really that alone
figerprinting touch screens
and suddenly unknown





vet inte vad som flugit i mig
med all diktkommunikation
men
det sparar tid och pengar
om man ser det som en kontemplation